Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Wed, Dec 31st, 2014

Aisraa: ”Jag ser mycket positivt hos andra”

1529467_721x488_scale_90_sAisraa, 29 år, är lärare i matematik och naturvetenskap i en skola för högstadieelever. Hon jobbar i en arbetsmiljö som har en jämn blandning av lärare med invandrarbakgrund och svenskar. Aisraa har varit bosatt i Sverige i 25 år och bär slöja.

Dagen efter valet

 – Jag observerade hur människor tittade, och hur det var på tåget, om jag skulle få blickar eller utsättas för något. Men det var som en vanlig dag. Sedan när jag var framme vid jobbet var det faktiskt mina kollegor som tog upp det. De var väldigt skeptiska och tyckte det var väldigt dåligt och hemskt.

Reaktionerna från arbetskamraterna gav Aisraa trygghetskänslan tillbaka då hon märkte att det också var väldigt många som var emot Sverigedemokraterna.

Motarbeta främlingsfientligheten

Först och främst ska “vi” göra skillnad! Med “vi” menar hon de som är invandrare, oavsett om de bär slöja eller ej. Aisraa anser också att det är givet att ett större hot åligger de som bär slöja eftersom de syns mer och representerar religionen utåt på ett tydligare vis.

– Vi ska visa oss i det här samhället. Visa vad vi går för, och våra positiva sidor så att svenskarna ändra uppfattning.

Hon har upplevt att om man bär slöja och går in i en affär eller till en arbetsintervju, så ser de direkt på individen genom fördomsfulla linser. Men när de börjar föra en konversation och ser vilken positiv inställning och bra egenskaper denna person har, så tror Aisraa definitivt att de kommer att ändra uppfattning.

– Det påverkar väldigt mycket, de få invandrare som ger en dålig bild i samhället, gör att människor kommer ihåg mer det negativa och glömmer det positiva. Och den bilden måste vi ändra på.

Slöjan

När Aisraa var elva år gammal, bestämde hon sig för att bära slöja. Hon menar att hon kanske hade en längtan efter att se ut som sin mamma. Men samtidigt från den dagen hon tog det beslutet, blev slöjan som en del av den hon vill vara. Och det har hon aldrig ångrat, men visst har hon funderat på hur det skulle vara om hon tog av sig slöjan någongång.

– Jag bestämde mig när jag var fjorton år, att jag ska gå ut i stan en dag utan slöja. Och det sa jag till min svenska kompis som tyckte det var kul och som stöttade mig.

Hon hade inte sagt något till sina föräldrar. Hon var ensam hemma. Hade plattat håret. Hennes kläder var precis som vanligt, enda skillnaden var att hon inte bar slöja. Allt var klart. Aisraa gick fram till hissen, men hon kunde bara inte, utan sprang istället tillbaka in och tog på sig slöjan igen och gick därefter ut.

Det var inte för att hon skämdes eller var rädd, men slöjan hade blivit som en del av henne.

– Jag kände mig naken, helt naken! Jag kollade runt omkring mig och på mig själv i spegeln och det kändes bara inte att det var värt det. Jag tror att min svenska kompis blev mest besviken över att jag inte gjorde det, men jag kunde inte.

Har du stött på kränkningar på grund av din slöja?

 Vid ett tillfälle, för tre månader sedan kontaktade en förälder, till en av hennes elever rektorn, men inte Aisraa  personligen. Mannen skällde ut rektorn och undrade hur hon kan ha en lärare som är muslim och som predikar islam i klassrummet.

– Rektorn berättade då för mig, i förtroende, att hon svarat honom med att Aisraa utför sitt arbete professionellt, och att det inte har något med hennes trosuppfattningar att göra. Och om han undrade över något mer, hänvisade rektorn honom direkt till mig.

Att rektorn var på hennes sida, skapade en trygghet. Hon satte honom på plats och det underlättade situationen för Aisraa betydligt.

– Första lektionen, efter den incidenten, när jag skulle undervisa barnet till mannen som kontaktat rektorn, erinrar jag mig att jag inte visade något intresse alls för hen, men som lärare är jag alltid sådan att jag hälsar på alla, och går runt i klassrummet mellan eleverna och får alla att känna sig välkomna.

Det blev jobbigt för Aisraa. Hon reagerade först med att medvetet ta något avstånd till den eleven, men fick direkt mycket dåligt samvete, när hon rannsakade sig själv och sitt beteende. Men hon kände sig samtidigt orättvist behandlad, då tankarna cirkulerade kring att det måste ha varit eleven själv som sagt något till sina föräldrar som gjort att de kontaktade rektorn.

Men Aisraa bestämde sig för att ge en omvänd respons till det hela, för hon var väl medveten om att just denna elev hade väldigt svårt i ämnet hon undervisade hen i och började istället, hjälpa eleven extra mycket, vilket resulterade att hen klarade alla prov.

– I början var hen tillbakadragen och försiktig, men efter ett tag började eleven känna sig trygg. Det positiva är att denna elev just nu tycker om mig väldigt mycket och trots att jag inte är hennes ansvarslärare fick jag en present och hen sa God Jul och kramade mig.

Inställningen till situationen

 – Eftersom jag känner mig säker på mig själv, så oroar jag mig inte så mycket,  men det kan hända att jag blir skeptisk mot människor jag möter om de inte hälsar tillbaka, eller om de tittar snett när man råkar stöta till dem. Människor som man träffar varsomhelst, i trapphus, butiker, eller lekparker.

Hon väljer att inte fastna i grubblerier utan strävar istället efter att se hela bilden.

– Jag ser mycket positivt hos andra som jag tycker kompenserar det negativa. Och det finns både dåliga människor och bra människor överallt.

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>