Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Sat, Jan 15th, 2022

Att vända på narrativet – ett Storisrael för både palestinier och israeler

– Vet du vad som har dragit många israeler närmare palestinier? Kasinot i Jeriko. Det kanske är dags att öppna ett kasino i Gaza. Israelerna kommer att åka dit för att spela. Du kan åka från Tel Aviv till Gaza på 45 minuter. De kommer att älska stranden, fisken och chilipepparn från Gaza.

Yusef Daher har besvarat sin egen fråga innan jag har hunnit tänka till. Han är en av författarna till Kairos Palestina dokumentet som skrevs redan 2009. Ordet “kairos” betyder ett lämpligt eller avgörande ögonblick på grekiska och dokumentet adresserar den strukturella åtskillnad mellan palestinier och israeler som sanktioneras av den israeliska staten, samt uppmanar omvärlden att höja sina röster och tydligt ta avstånd från särskillnad, förtryck och ockupation. Enligt Kairos Palestina har kyrkorna ett särskilt ansvar att bekämpa så kallad kristen sionism, som stödjer Israels ockupation och därigenom försvårar livet för kristna palestinier.

Yusef Daher är en av författarna till Kairos Palestine och tror på en enstatslösning mellan palestinier och israeler. Foto: Carl Bradshaw

Dokumentet heter egentligen Ett sanningens ögonblick: Ett ord av tro, hopp och kärlek mitt i det palestinska lidandet* och författades av 15 kyrkoledare, präster och lekpersoner i Palestina. Kairos Palestina är starkt inspirerat av Kairos Sydafrika från 1985, en bidragande faktor till att apartheidregimen föll. Förhoppningen var att Kairos Palestina skulle följa i fotspåren av Kairos Sydafrika och leda till att kristna i omvärlden skulle fördöma Israels agerande. Mer än ett decennium senare finns mycket kvar att önska.

Idag ser Yusef en ny vision framför sig. En vision som enligt Yusef behöver vara tio gånger så potent som Nelson Mandelas och Desmond Tutus försoningsprocess. Slutmålet måste vara att häva ockupationen. All förlikning som inte strävar efter ett slut på ockupationen bidrar till normalisering och ett ojämlikt status quo enligt Yusef. Men att häva ockupationen behöver nödvändigtvis inte leda till en palestinsk stat eller ens att bosättningarna försvinner.

– Romarna, ottomanerna, korsfararna, britterna och israelerna har varit här. Folk kommer och går. Det betyder inte att vi kommer att kasta någon i havet. Men vi kommer att beblanda oss och bli till ett. I Hebron ser du många med blå och gröna ögon. De har korsfararblod i sina ådror. Filistéerna, som idag anses vara palestiniernas förfäder, kom från de grekiska öarna och de bosatte sig i södra Palestina mellan Gaza och Ashdod. Detta är namnet som vi fick av romarna. Britterna kallade alla, judar, kristna och muslimer för palestinier. Vi är inte en etnicitet och vi är inte en nation av palestinier. Vårt blod är blandat. Vi är judar, kanaanéer och nabatéer. Vi kan bli kallade för heliga landets folk. Vi kan bli kallade för israeler. Namnet är inte viktigt.

En ny vision som kastar omkull logiken

Enligt Yusef behövs det nya verktyg. Ett decennium efter Kairos har allting gått i fel riktning med fler bosättningar och mer markstöld. Över 700,000 bosättare kommer inte att lämna sina hem för att ge plats åt en palestinsk stat på de 22 procent av historiska Palestina som enligt internationell rätt ska bli en ny palestinsk stat. Enda valet, enligt Yusef, är att välkomna bosättarna.

– När Trump erkände Jersualem som Israels huvudstad visade han hela världen att internationell rätt inte gäller. Om Israel inte följer internationell rätt och både USA och Europa står passiva och låter det ske, varför ska vi följa internationell rätt? Kanske måste vi börja i den änden.

Enligt Yusef fanns det en riktig tro på en tvåstatslösning före mordet på Yitzhak Rabin år 1995. Sedan ändrades allt. Majoriteten av världens regeringar, Vatikanen och Kyrkornas Världsråd (som Yusef arbetar för) ställer sig helt bakom en tvåstatslösning, men denna målbild saknar en folklig förankring bland palestinier på plats enligt Yusef.

– Hur kan jag säga till mina barn att vi är i fredsförhandlingar med israelerna. De kommer att tycka att jag är en idiot. Att förhandla i över 25 år (sedan Osloavtalen) för att få 22 procent av vad som ursprungligen var vårt? Det finns inget att förhandla om längre. Jerusalems status har tagits från förhandlingsbordet. Återvändandet av palestinska flyktingar har tagits från förhandlingsbordet. Bosättningarna kommer inte att försvinna och Israel kontrollerar i praktiken hela Västbanken. En palestinsk stat kommer aldrig att tillåtas kontrollera sina egna gränser eller sitt eget land, luftrum och vatten. Palestina kommer aldrig att få en egen armé. En modern stat utgörs av allt detta, men det kommer aldrig att tillåtas. Hur ska vi då kunna nå en tvåstatslösning?

Yusef tror att de flesta palestinier skulle nöja sig med en vision där både israeler och palestinier är lika inför lagen. Lösningen är en, inte två stater. För varje bosättning som byggs kommer realiteten om en stat närmare. Yusef menar att palestinierna från Västbanken redan är så sammanflätade med Israels ekonomi att en stat är den mest naturliga lösningen. Systemen är redan beroende av varandra, något en mur inte kan skilja åt.

– Palestinier jobbar i israelernas restauranger och butiker. I Jordandalen arbetar palestinierna i bosättningarna. Vissa palestinier är till och med oroliga över BDS. Många palestinier arbetar som läkare i israeliska sjukhus.

Samtidigt hävdar Yusef att den nya generationen palestinier är så trötta och uppgivna att de förlorat all tro på ledarskap, till och med sina egna föräldrar som i de ungas ögon misslyckats med att stå upp mot Israel. Yusef hänvisar till de vågor av knivattacker som utförts av palestinska barn mot israeler som ett uttryck av både hat och desperation. I många fall är det direkt självmord eftersom barnen ofta skjuts till döds på plats. En förutsättning för en stat är att palestinierna gör sig av med det korrupta palestinska ledarskapet i Ramallah och Gaza. Tanken är att palestinierna då blir Israels ansvar, vilket antingen leder till solklar apartheid eller en demokratisk stat – svart på vitt.

Men Yusef ger inte upp på en tvåstatslösning helt. Medan han anser att Västbanken och Israel redan är så integrerade att en separation vore omöjlig, utgör Gaza en plats där Israel har få intressen förutom naturgasen och gränsen mot Egypten. Gaza skulle kunna bli en mikrostat med ett turisitparadis precis som Bahrain eller Qatar. För att detta ska kunna ske behövs dock ett demokratiskt ledarskap i Gaza. På sikt skulle Israel, Västbanken och Gaza kunna bli en konfederation. Jordanien skulle också kunna ansluta sig. För de israeler som drömmer om ett Storisrael är detta en dröm som går i uppfyllelse. Det som krävs är att palestinierna blir en del av det. Det kanske verkar avlägset, men inte lika avlägset som en tvåstatslösning.

* Den svenska översättningen finns att hitta här

About the Author

- Carl besökte Palestina och Israel för första gången som åttaåring när han vistades på kibbutz Nachshonim utanför Tel Aviv. Sedan dess har han återvänt som volontär på kibbutz Neot Semadar i Negevöknen, som student på Hebrew University of Jerusalem och som ekumenisk följeslagare i Yanoun, Tulkarm och Jerusalem. För närvarande jobbar Carl med policyanalys i Stockholm.