Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Tue, Jan 20th, 2015

Att våra eller att inte våra – om arabiska vårens utveckling och fortsatta varande

För ganska exakt fyra år sedan skedde de protester och inbördeskrig som kom att sträcka sig från Marocko i väst till Oman i öst och fick benämningen ”Arabiska våren”. Samina från Tunisien tittar tillbaka på orsakerna till, känslorna under och följderna efter den Arabiska våren i Mellanöstern och Norra Afrika.

Det var i Tunisien som den första stenen sattes i rullning till det skred som sedan blev den Arabiska våren. Den inledande aktionen, inträffade den 17 december 2010, av en grönsakshandlare i staden Sidi som tände eld på sig själv i protest mot de omöjliga levnadsstandarderna som landets regim tvingade sin befolkning till. Detta utvecklades till omfattande folkliga protester där civilbefolkningen demonstrerade mot den dåvarande regimen med Ben Ali. Dessa uppror spred sig snabbt till de angränsade länderna i Mellanöstern och Norra Afrika och snart hade protesterna tagit en enorm spridning över hela MENA-regionen. Civilbefolkningen stred mot diktatoriska regimer och stod upp för sina mänskliga rättigheter.

Men hur ser egentligen utvecklingen ut i Tunisien, där revolutionen hade sitt startskott, såhär fyra år efter arabiska våren? Samina är 37 och jobbar som förskolelärare i Tunis. Hon deltog aktivt i protesterna på Tunis gator under Arabiska våren.

– Jag har alltid varit intresserad och engagerad i politik så för mig var det en självklarhet att delta i demonstrationerna. Tyvärr är dock politik ofta ett tabubelagt ämne och jag vet att många, exempelvis mina egna föräldrar, vågade inte tidigare stå upp mot eller rösta på någon annan än Ben Ali av rädsla.

Det unika med den Arabiska våren

Det har länge funnits oroligheter som har blossat upp på olika platser i Mellanöstern och Norra Afrika. Men det som skiljer den Arabiska våren mot tidigare revolutioner är dess omfattning. Tidigare oroligheter har begränsats till geografisk, etnisk eller ideologiska anknytningar. Men den arabiska våren överbryggade allt sådant.

– Det var farligt, det var vackert, det var medryckande, avskräckande och nödvändigt – allt på samma gång, berättar Samina. Hennes ögon är starkt markerade med bläcksvart mascara och hennes blick är skärpt.

En stark bidragande faktor till revolutionens genomslagskraft var att det hela hände så snabbt. De styrande hann inte, varken med våld eller reformer, bemöta demonstranterna i tillräckligt hög utsträckning, vilket resulterade i att de protesterande kunde behålla kraft och antal.

– De följder som protesterna fått i olika delar av MENA-regionen skiljer sig mycket åt. Skillnaderna ligger både i protesternas genomslagskraft, alltså hur framgångsrika de varit, men också vem eller vilka som fyllt det tomrum som den störtade regimen lämnat efter sig.

Demokrati?

Bara några få dagar efter att Ben Ali avgått från sin maktposition i Tunisien övertogs makten av en civil samlingsregering som lyckades leda landet till parlamentsval.

I landets första fria val landade segern hos den islamistiska rörelsen Ennahda som under sin tid vid makten uppnått viktiga kompromisser med den mer sekulära oppositionen. Efter att två oppositionspolitiker mördats av jihadister avgick Ennahdaregeringen och en övergångsminister styrde fram till det senaste valet. Detta visar tydligt på att extremismen och missnöjet ständigt puttrar under ytan.

Senaste parlamentsvalet hölls i den 26 oktober 2014. Den 22 oktober samma år följde ett presidentval där Caïd Essebsi blev vinnaren.
Men har befolkningen i Tunisien fått den demokrati som de stred för?

Vilka resultat är rimliga att förvänta sig?

– Det återstår fortfarande många svårigheter för demokratirörelsen både i Tunisien men också i arabvärlden som helhet, säger Samina samtidigt som hon tänder en cigarett.

– Västerländsk media ger ofta en idealiserad bild av att nu, bara för att det genomförs val här så är allt frid och fröjd, lägger hon till med en litet leende efter att ha tagit ett bloss.

Samina menar att ingen påstår att demokratiutvecklingen i MENA-reginen går som på räls. Men det vore också helt fel att hävda att detta innebär att arabiska våren vore ett misslyckande. Kanske vore det blåögt att tro att det drygt fyra år efter revolutionen ska ha utvecklats en rättvis demokrati i alla inblandade länder?

– Att genomföra revolution på ett framgångsrikt sätt kräver bara en motståndare. Men att bygga upp ett fritt, demokratiskt och rättvist samhälle kräver avsevärt mer. Tålamod, samförstånd och samarbetsvilja. Det är en långdragen process det.

Solen har vandrat och markisen över uteserveringen ger inte längre skugga. Samina placerar ett par snygga solglasögon på sin smala näsa, lutar sig bakåt och tar ett elegant djupt bloss på sin cigarett.

sofiaTo be or not to be – the development of the Arab Spring and the question of being

Tunisiens seger på kort och lång sikt

– Jag tycker absolut att Tunisien tack vare Arabiska våren har utvecklats positivt. Jag ser det som en seger. På kort sikt har diktatoriska regimer störtats, både här och i våra grannländer, av det egna folket. Undantagstillstånd har hävts och regeringar har bytts ut. Ingen vet hur lång tid det hade tagit innan det hade skett annars, säger Samina men och ser ganska stolt ut.

Om man ser det ur ett längre perspektiv kan den arabiska våren ses som ett frö till en utveckling som sprider sina grenar långt framåt i tiden och långt ut geografiskt. Vad som framförallt kan ses som den långsiktiga segern i sammanhanget är den insikt om övertygelse och kraft som fötts hos den förtryckta civilbefolkningen.
I början av 2014 listade The Economist de faktorer som de ansåg gjort att Tunisien, trots sina brister, ligger i framkant jämfört med de flesta andra länderna i MENA regionen. Med bland dessa faktorer nämndes bland annat att utbildningsnivån i landet är hög, befolkningen är relativt homogen, armén är opolitisk och håller låg profil. The Economist lyfter även fram att social media har använts flitigt och effektivt av aktivister och grupper som kämpar för mänskliga rättigheter.

Landets utmaningar

En nyligen publicerade rapport från Världsbanken där man fokuserat på problemen i Tunisiens utveckling drar slutsatserna att Tunisiens ekonomi präglas av protektionism och byråkrati. Gamla strukturer och korruption hindrar utländska investerare samtidigt som bankerna är sammanvävda med statsapparaten och subventioneras tungt vilket hämmar landets utveckling. Det nya parlamentet har därför stora utmaningar framför sig vad gäller bland annat att underlätta konkurrens, ge tunisierna en mer själslig inkomstmöjlighet och släppa in utländska investerare.

– För att nå demokratiska framsteg är det nödvändigt med en sund ekonomi. Här har Tunisien fortfarande mycket att jobba med, mumlar Samina samtidigt som hon nyfiket bläddrar igenom rapportens slutsatser.

Det är ändå värt att lyfta fram att även om ekonomin inte gjort så stora framsteg i Tunisien så har den nya konstitutionen inneburit stora framsteg för mänskliga rättigheter.
– Det är dock skillnad på vad som står i en snyggt formulerad konstitution och vad som sker i verkligheten. Vad gäller jämställdhet till exempel så har Tunisien fortfarande mycket kvar att jobba med för att leva upp till de fina formuleringarna i de olika konstitutionerna.

Den starka viljan

– Naturligtvis fanns det många olika faktorer som spelade in i revolutionen och skapade dess utveckling. Men vad som till sist omformade det politiska landskapet i regionen kan ändå inte beskrivas som någonting annat än befolkningens starka vilja och hopp om förändring. Det är bara detta hopp som kan förklara vad som fick tusentals människor att enas, trotsa, satsa, offra och hålla ut tillsammans. Intervjun är på väg att ta slut. Samina fimpar sin femte cigarett, tittar snabbt på klockan, rycker bekymmerslöst på axlarna och gör sig redo för att gå. Men innan hon reser sig upp lutar hon sig fram över bordet samtidigt som hon graciöst skjuter upp sina solglasögon högre upp på näsan.

– Den arabiska våren handlade om mer än demokrati och bör därför ses och förstås som något mer än bara en den demokratirörelse. Den inrymmer så många olika dimensioner samtidigt. Den som tror att denna rörelse är någonting som har ett start- och ett slutdatum tror fel. Den kommer att fortsätta långt efter att kameror och korrespondenter har lämnat sina bekväma stationeringar i huvudstäderna. Kanske kommer den aldrig att ta slut.

 

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>