Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: ons, Dec 26th, 2018

Bara en procent av världens flyktingar når universitetet

Enligt rapporten ”Turn the Tide: Refugee Education in Crisis” är det enbart 1 procent av världens alla flyktingar som når högskolenivå i sina studier, man räknar med att av de 7,4 miljoner flyktingbarn som går under UNHCRs är det drygt fyra miljoner, 61 procent, som inte har möjlighet att gå i skolan.

Anledningarna är förstås många. Att vara flykting, och dessutom barn, är självklart en utsatt situation. Flyktingläger ger barnen möjlighet till dess mest basala behov, men skolan kommer oftast efter dessa, trots att det står i de mänskliga rättigheterna och även i barnkonventionen att alla barn har rätt att gå i skolan.

Det här är självklart ett problem – vi har idag två generationer flyktingar i vissa delar av världen som saknar den mest elementära delen av skolan. Samtidigt som U-länderna idag som ofta saknar en bra skola för sin egen befolkning är de som tar emot 92 procent av världens flyktingar , skriker vi i västvärlden efter en kvalificerad arbetskraft. I Sverige pratar vi om att vi behöver en nettoinvandring på minst 60.000 personer per år för att kunna finansiera den svenska välfärden i framtiden, till det har vi stora pensionsavgångar och ett allt stressigare svenssonliv som gör att vi är sjukskrivna i allt större omfattning. Läget ser likadant ut i många andra delar i Europa, men trots det höjs röster för att stänga gränserna. Vi klarar oss på arbetskraftsinvandring heter det. Och ja, det kanske vi gör, under förutsättning då att det FINNS en arbetskraftsinvandring att få in.

Tittar man på Syrien var det en av de länderna innan kriget som hade flest högutbildade människor i MENAregionen. Inbördeskriget har dock försvårat skolsystemet och idag är också många människor på flykt och sitter i läger där det inte finns tillgång till skola i länder som räknas som U-länder. Samma sak med Libyen, skolväsendet har visserligen varit dåligt organiserat, men Gadhaffi införde att alla måste läsa på universitetet innan giftermål och många har tagit tillvara på den möjligheten. Idag är utbildningssystemet helt raserat.

TROTS att vi vet i Europa, där flertalet länder har välutvecklade skolsystem, att vi kommer att behöva ett antal människor för att kunna ha kvar välfärden, väljer vi alltså att stänga gränserna. Hur tänker vi? Det är ju här som dessa barn faktiskt får en möjlighet att utbilda sig och då även hjälpa oss? Eller är det tänkt att hjälpas på plats? Varför är det då inget av de högerorienterade partierna som kommer med en plan för hur vi ska göra så vi faktiskt kan få in den arbetskraftsinvandring som behövs?

För, förutom den psykologiska aspekten som det betyder för dessa barn att få gå i skolan, är det självklart ett problem att vi inte ser problemet i att bara en procent av världens flyktingar har möjlighet att läsa vidare på universitet, samtidigt som vi själva gräver vår egen välfärdsgrav när vi nekar dessa människor en rättvis chans att få utbilda sig och faktiskt hjälpa till att ge Sverige, men även Europa, möjlighet att klara de arbetskraftsproblem vi kommer att möta inom bara några år.

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se