Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: fre, Okt 28th, 2016

Bland feministiska krigare och flyktingar i norra Irak

Just nu pågår en militär offensiv mot Mosul i norra Irak. Kurdiska förband och irakiska regeringsstyrkor bekämpar IS och vinner mark. Samtidigt befaras en ny flyktingvåg och behovet av humanitär hjälp är skriande. Svenska journalisten Wilhelm Jaresand reste runt i norra Irak tidigare i sommar. MENA tidningens Erik Törnlund fick en pratstund med honom.

Hej Wilhelm, hur är läget?

– Otåligt. Jag är hemma i Stockholm, alldeles för långt från Mosul.

Var har du varit och varför?

– Jag var i irakiska Kurdistan för att göra reportage men också intervjuarbetet till min kandidatuppsats. Den handlar om paradoxen feministiskt krig och tar avstamp i de syriska kurdernas politiska och militära kamp.

 Var det frilans eller på uppdrag av någon?

– Jag åkte ner på eget bevåg med siktet inställt på Syrien. Därför var det heller ingen som var sugen på att köpa något på förhand, eftersom många inte vill ha ansvaret om något skulle hända. Lunds Universitet var inte heller speciellt glada över mitt val av fältstudie, de avrådde starkt och tydligt men kunde inte göra så mycket åt saken i slutändan.

Var någonstans i norra Irak var du?

Jag var vid dåvarande frontlinjen mot Mosul, Sinjar och Erbil, Sulaimaniyya och Duhok och upp mot Feysh Khabur mot gränsen till Syrien vid flyktinglägren.

Du var nästan i Syrien med andra ord?

– Ja, planen var alltså att även ta mig in i syriska Kurdistan, Rojava, för att intervjua YPJ-soldater men de irakiska kurderna har stängt gränsen för bland annat journalister. Men när IS slaktade yazidier på Sinjarberget i irakiska Kurdistan var det inte irakierna som kom till undsättning, utan de syriska kurderna. De stannade sedan kvar där.

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

Låter svårt att ta sig fram där?

– Det kräver lite trixande eftersom även Sinjar är off limits för journalister som vill prata med YPJ- eller YPG-soldater men jag lyckades knorra mig in halvt i smyg och kunde efter mycket om och men träffa befälhavare ur kvinnliga YPJ och genomföra intervjuerna.

”Knorra” sig in? Finns det en misstro mot utländska journalister?

– Inte från YPJ och YPG:s håll, inte alls. De gör allt de kan för att utländska journalister ska kunna rapportera från Rojava. Problemet var de irakiska kurderna. De släpper inte in journalister i syriska Kurdistan längre, och tar du dig ändå in riskerar du att arresteras av de irakiska kurderna när du kommer tillbaka. Det låter konstigt, men det finns en hel del politiska motsättningar mellan styret hos de irakiska och syriska kurder som gör att samarbetet sinsemellan är långt ifrån väloljat.

Hur var då mötet med den kvinnliga befälhavaren för YPJ?

– Det var en mäktig upplevelse. Jag intervjuade sex medlemmar ur YPJ och har aldrig träffat personer med så stor naturlig pondus, och inte på det där jobbiga machosättet att det känns hotfullt heller. Det fanns liksom inget hävdelsebehov över huvud taget, det var bara hundra procent tydligt vem som ägde rummet. Jag är rätt självsäker och har lätt för att ta plats även i samma rum som beväpnade rebeller eller stora politiker. Här kände jag mig plötsligt jäkligt liten men, återigen, inte förminskad.

5

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

Hur blev du bemöt för övrigt?

– De var pratsamma och trevliga, bjöd på te och en virkade till och med ett armband åt mig. Det är kanske det yttersta beviset på en naturlig och välförtjänt pondus, att den inte står och faller med någon sorts hotfullhet. Jag var där för att försöka få någon rätsida på paradoxen feministiskt krig, och bara att vara i samma rum som dem gjorde paradoxen något mindre paradoxal.

Du skrev även reportage?

– Det stämmer, reportagen handlade om den vidriga situationen för många av irakiska Kurdistans flyktingar. Jag besökte flyktingläger och reportagen publicerades i bland annat Omvärlden och Göteborgsposten med flera via TT.

Tillvaron i flyktinglägren, vad är det första som slår dig?

– Jag vet inte exakt vad det första som slår mig är. Det är massa saker. Den hemska situationen, den 48 gradiga värmen. Men den känsla jag bär med mig är en helt annan. Att de här människorna som varit och fortfarande är med om saker så svåra att föreställa sig och ser sina liv ta vändningar så svåra att förutse fortfarande orkar är inget annat än imponerande. I det här flyktinglägret i Iraks nordvästra hörn där det knappt finns någonting lyckas de tillsammans skapa någon sorts vardag och lyckas hålla något sorts hopp uppe. Tänk vad den otroliga viljestyrkan kunnat åstadkomma i ett samhälle, tänk vilka otroliga medborgare de skulle vara. Mycket bättre än jag i alla fall, som tar det mesta för givet och hellre klagar än förändrar. Det är sådana här kämpar man vill ha i sitt samhälle.

3

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

 Trots all mänsklig tragedi, kan man se någon typ av glädje och hopp i lägren?

– På samma yta som misären utspelar sig finns också glädjen hela tiden. Bilden många har av flyktingläger är att det är ett ställe där människor mer eller mindre sitter och väntar på döden, och det bidrar till bilden av flyktingar som passiva objekt. Jag försöker inte säga att flyktingläger är en sprudlande plats där livet är en dans på rosor, verkligen inte. Det är en hemsk plats med så mycket tragik att det är svårt att greppa, men det är otroligt viktigt att se människorna i den här tragiken och uppmärksamma den otroliga styrka de uppvisar bara genom att överleva. Däri ligger glädjen.

Hur bemöts du som utomstående i lägren, vad berättar flyktingarna för dig?

– Det är spridda skurar. Ibland uttrycker de personer jag träffar en otrolig tacksamhet för att jag är där och rapporterar, ibland uttrycker de sin frustration över att journalister kommer och går men inget händer. En frustration som ofta är berättigad. Vissa tycker det är märkligt att en svenne tagit sig till dem, och vissa bryr sig inte eftersom de har viktigare saker att tänka på. Men oftast är det människor som blir glada över att någon bryr sig. Att någon lyssnar på deras personliga berättelser, upplevelser och åsikter. Glada över att bli sedda helt enkelt, vilket är något av ett grundläggande mänskligt behov.

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

Foto: Wilhelm Jaresand (2016).

Sista frågan, just nu pågår den militära offensiven mot IS för fullt vid Mosul och norra Irak. Är detta början på slutet för IS? På inbördeskriget?

– Nej är det korta svaret. Även när offensiven mot deras ”huvudstad” Raqqa sätts igång på allvar, eller ens när den lyckats och Raqqa inte längre är i deras händer, är det nog långt kvar till IS är uträknat. Blir de av med sitt territorium är det helt klart en stor förlust. De kommer inte längre kunna håva in stålar från oljefälten, ”skatt” från de som lever under IS våld och även förlora mycket prestige och ideologisk legitimitet hos de som ändå faktiskt stödjer IS. Alltså, om alla olika grupper inblandande i den här konflikten skulle lyckas ta tillbaka allt det territorium IS idag håller skulle det framtvinga deras förändring, inte undergång. De skulle nog lägga än mer fokus på internationella attacker och civila mål, och någonstans här är det problemet med ”hemvändare” sätter igång ordentligt.

– Det här förutsätter dock att flera av Syrienkrigets parter ska enas om när, hur och vem som ska leda offensiven mot Raqqa. Något som lär vara svårare än att faktiskt genomföra den, men här ligger också nyckeln till att hantera IS, att kriget i Syrien får ett slut. Men lika svårt kommer det vara att hantera de kraftigt uppiskade sekteristiska spänningarna i Irak. Sunniterna i Mosul ska befrias av irakiska armén, shiamiliser och kurdiska styrkor. Det är inte helt säkert att de kommer vara helt välkomna. Så på frågan om det innebär slutet på de starka motsättningarna i Irak är det korta svaret, tyvärr, återigen nej.

 

7

FAKTA:

Heter

Wilhelm Jaresand

Ålder

25

Bor

Stockholm

Gör

Frilansar som reporter och fotograf.

Gör just nu

Producerar en dokumentär åt SVT, studerar arabiska och planerar nästa resa till Irak.

Besökta länder och områden i MENA

Marocko, Tunisien, Egypten, Israel, Palestina (Västbanken och Gaza), Jordanien, Libanon, Syrien och Irak.

Favoritplats i MENA

Beirut och Ramallah.

 

FÖRKLARINGAR:

YPG: Folkets försvarsenheter. Vänstermilis och väpnad gren av Unionspartiet i Rojava, västra Kurdistan.

YPJ: Kvinnornas försvarsenheter. Den kvinnliga brigaden inom YPG

About the Author

- Freelance Journalist.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>