Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Mon, Jan 11th, 2016

Blodet flöt längs Kairos gator

Det var i början av oktober förra året. Jag skulle skriva TOEFL-provet, ett prov i engelska som krävs av engelskspråkiga universitet för dem som inte har engelska som modersmål. Provet gavs på ett språkcenter i El Warraq, ett av Kairos fattigare kvarter, och jag hade aldrig varit där förut. Det var under Eid al-Adha, offerhögtiden.

Ett får blir slaktat under offerhögtiden, Eid al-Adha (foto: Luckin / Wikimedia).

Ett får blir slaktat under offerhögtiden, Eid al-Adha (foto: Lucyin / Wikimedia).

Högtidshelgen hade börjat ganska lugnt, de flesta lämnar storstaden och besöker familj och vänner. Eftersom jag själv hade mitt prov satt jag hemma i min lägenhet vid Midan Mesaha, precis bredvid Cairo University. Ute på gatan var enbart ett fåtal människor, och en hel drös med kor.

Först gjorde det mig glad. ”Kor, mitt inne i en mångmiljonstad, vad kul” tänkte jag, innan jag insåg att det var en offerhögtid. Offer, som i slakt.

Jag drog för gardinerna och spenderade resten av dagen utan att gå ut.

På morgonen då jag skulle skriva mitt prov var korna borta. Jag tänkte inte så mycket på det, då jag var upptagen med att försöka hitta min förbeställda taxi. När jag kom fram till El Warraq påmindes jag om korna igen, det var direkt oundvikligt: Blodet bokstavligen flöt längs gatorna. Djurlik hängde uppochner utanför varje byggnad, och skinnen låg samlade på hög.

Nu har jag inte ätit kött på ungefär 15 år, men jag tror inte det krävs vegetarianism för att finna synen ganska osmaklig. Å andra sidan tänkte jag, kanske är det bättre att ”möta sin mat” så att säga.

Jag tänkte på de gånger då det blivit skandal för att någon hittat en tand i sitt fläsk, och hur underligt det egentligen är.

Visst att en tand inte kan ätas, men om man äter ett annat djur är väl det kanske något att förvänta?

Nåväl, jag försökte att inte titta för mycket på allt blod, alla lik och skinn, samtidigt som jag inte ville snubbla över dem. Det blev att skynda försiktigt. Taxichauffören hade inte fått adressen, och jag hittade inte heller, så det blev en ganska lång promenad.

Som tur var rann blodet mest längst med vägkanterna, och det var tillräckligt lite trafik för att jag skulle kunna gå i mitten av vägen.

Till slut hittade jag fram till testcentret, beläget i en liten gränd, avskilt från både liken och den lukt som kommer ifrån döda djur i värmen. Jag antar att jag är ganska bra på att stänga av mina tankar, för provet gick ändå bra, trots en omtumlande morgon.

Mina sinnesintryck den dagen har dock följt med mig, och jag tänker ofta på hur jag vill att köttindustrin ska se ut. På ett sätt är det ju absolut bättre att ha sina kor själv, slakta själv, tappa blodet själv, flå de själv, och så vidare. Det är inget jag skulle kunna göra, och jag tror att inte många andra skulle kunna det heller.

Kanske skulle då fler inse vad som krävs för en hamburgare?

Kanske behöver en inte ens göra det själv, bara synen av djurlik hängande längs stadsbyggnaderna och blodet rinnande längs gatorna. Det kan nog få en och annan att tänka till. Det är absolut en jobbig syn, och bäst vore väl om korna helt slapp slakten.

Men jag tror också det är sant som Paul McCartney har sagt: ”Om slakthus hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer.”

About the Author

- Contributor and co-founder of MENAtidningen.se, and former Director of Studies for Middle Eastern Studies at Stockholm University. Graduate student at the University of Cambridge, researching feminist activism in Saudi Arabia and Egypt. Mostly writes about Arab media, gender, politics and popular culture.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>