Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Thu, Sep 1st, 2016

Den raka vägen – al-Ṣirāṭ al-Mustaqīm

”Den raka vägen” är den vanliga översättningen av al-irāṭal-Mustaqīm, men vad betyder egentligen denna fras, som är känd ifrån Koranen? Dess innebörd är invecklad.

Frasen är mest känd ifrån Sūrat al-Fātiḥa, och syftar där till vägen för de rättrogna:

Led oss på den raka vägen – den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse. (Koranen*, 1:6-7)

Således syftar al-ṣirāṭ al-mustaqīm till det religiösa samfundet, och fungerar som en metafor för att följa Islams läror. Jag ämnar här kortfattat undersöka hur denna fråga behandlas i Koranen; vilka är Koranens ”vi”, de som läser Koranen och ser den som vägledning i livet, och hur ska ”vi” förhålla oss till ”de andra”?

Sūrat al-Anʻām (6:85-88) omnämner "den raka vägen".

Sūrat al-Anʻām (6:85-88)

En annan betydelse av al-ṣirāṭ al-mustaqīm återfinns i ḥadīth-texter (exempelvis Ṣaḥīḥ al-Bukhārī, Ṣaḥīḥ Muslim, och Jāmiʿ al-Tirmidhī) men inte i Koranen, och refererar till al-Sirāṭ, en bro som leder till paradiset. Denna bro beskrivs på olika sätt, beroende på källa, och några vanliga adjektiv är hal, taggig, vass som ett svärd och smal som ett hårstrå. Troende passerar bron i ett ögonblick, men de som inte är sanna troende kommer att falla av bron och hamna i helvetet (Ṣaḥīḥ al-Bukhārī 7439**).

Även om fokus i denna text är på Koranen, inte ḥadīth-texter, så finns det anledning att anmärka ḥadīth-betydelsen bakom al-ṣirāṭ al-mustaqīm, då den visar på hur texterna fungerar metaforiskt i relation till ”den raka vägen”: vägen som separerar och särskiljer ”oss, de troende” ifrån ”dom, de andra”.

Sūrat al-Kāfirūn är de icke-troendes sura, vilket betyder att dess verser berör just ”de andra”, och det går att läsa:

Ni har er tro – och jag har min tro. (Koranen, 109:6)

I likhet med texterna om al-ṣirāṭ al-mustaqīm, kan texterna om ”de andra” också förstås i termer av differentiering. De pekar ut vad som särskiljer ”dom” ifrån ”oss”, vare sig det är små och symboliska skillnader, eller djuplodande, religiösa identitetsmarkörer.

Det finns dock olika kategorier av ”andra”, varav två är ahl al-kitāb, ”bokets folk”, och mushrik, polyteister – eller, mer exakt, de som begår ”shirk”; nekar Guds singulära enhet. Det finns således olika grader av ”andra” vilket, gällande nämnda kategorier, kan ses som ”de andra med vilka vi har saker gemensamt” (främst Judar och Kristna) och ”de andra från vilka vi skiljer oss åt”.

Detta påverkar också hur ”de andra” behandlas i Koranens verser, och det finns även skillnader mellan de olika surorna. Till exempel kan en jämföra den ovan nämnda versen, som visar på ömsesidig respekt och acceptans, med Sūrat al-Nisāʾ:

Men den som trotsar Gud och Hans sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till elden och förbli där till evig tid – ett förnedrande straff väntar honom. (Koranen, 4:18)

Islamologen Walther Björkman menar att dessa skillnader i hur ”andra” behandlas i texten beror på olika perioder av uppenbarelse, en avvaktande attityd i Mecka-perioden och en mer konfrontativ attityd senare. En generellt misstänksam attityd återfinns också i Sūrat al-Nisāʾ:

Ja, Gud vill vända Sig till er och innesluta er i Sin nåd, men de som går dit deras begär driver dem vill leda er bort [för alltid från den raka vägen]. (Koranen, 4:27)

Med andra ord, Gud är på din sida, men de som följer sina lockelser (de andra), vill leda dig bort ifrån Gud. Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs Universitet, skriver att ”[i] Koranen framgår det tydligt att människan har en fallenhet för orättvisa, otacksamhet och otålighet.”

De absolut värsta ”andra” tycks vara de som har hört budskapet (om Islam), men trots detta inte är troende. De refereras oftast till som kafara, eller kāfir i singularis, och det är skrivet:

På dem som [trots detta] framhärdar i att förneka sanningen, antingen de som är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser*** eller sådana som sätter gudar vid Guds sida****, väntar helvetets eld, och där ska de förbli till evig tid; de är de uslaste av alla skapade varelser. (Koranen, 98:6)

Det är dock viktigt att komma ihåg – speciellt med tanke på interna motsättningar och attitydskillnader – att Koranen inte bara kan läsas på ett sätt. Det finns många tolkningar, konfessionella så väl som vetenskapliga. Dess verser måste därutöver förstås som framkommen ur olika historiska kontexter. De adresserar olika publiker, och därmed med olika intentioner, och har under lång tid utsatts för mängder av tolkningar beroende på tid och plats.

Foto: Kenny Louie

Foto: Kenny Louie

* Alla referenser till Koranen och citat därifrån gäller här i Bernströms översättning ifrån 1998.

** Återfinns online: http://sunnah.com/urn/69900 (hämtad 2016-06-18)

*** Det vill säga bokens folk, ahl al-kitāb.

**** Det vill säga månggudadyrkare, mushrik.

About the Author

-

Co-founder and writer for the MENA Magazine, chairperson for the Swedish MENA-Association, and Deputy Director of Studies for Middle Eastern Studies at Stockholm University. Mostly writes about Arab media, politics and popular culture.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>