Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: mån, Feb 15th, 2016

Det vackraste och bästa landet i världen

Deras skratt skriker i högtalaranläggningen, studsar mellan betonggolv, plåtväggar och galler. Vi är fyra skandinaver som var och en förväntas svara rätt. Det räcker inte med att visa giltigt pass och visum.

– Vilket är det vackraste och bästa landet i världen?

Frågan ställs av två kvinnliga israeliska soldater i 20-årsåldern. Med stora blickar och ivriga rörelser turas de om att flera gånger upprepa frågan i mikrofonen. De kanske tror att vi ska hinna glömma.

– Vilket är det vackraste och bästa landet i världen?

Höga skratt i skydd bakom pansarglas. Två värnpliktiga i en av världens starkaste arméer. En ockupationsarmé som utan antydan till ironi benämner sig själva som den mest moraliska i världen.

När de känner sig nöjda öppnar de den sista gallergrinden med ett knapptryck och vi kan fortsätta. De två soldaterna flinar åt oss. Vi tycks ha räddat deras dag. Varsågoda.

Bakom oss står väntande palestinier på rad med barn i famnen och välfyllda plastpåsar som vilar på golvet, ID-kort och papper med tillstånd redo i handen, blickande mot oss genom gallret på vändkorset som strax öppnas med ett annat knapptryck.

Det här är Qalandia checkpoint på vägen mellan Jerusalem och Ramallah. Checkpointen är vägen ut genom muren som omsluter Västbanken.

Tillvaron är fylld med olika val man tvingas göra. Några passerar oreflekterat, andra kräver övervägande. Jag är långtifrån någon mästare när det gäller att välja men i fallet med checkpoints känner jag mig säker.

Som utlänning och icke-palestinier kan jag åka räkmacka genom en annan utgång. Där bryr de sig inte ens om att kolla vad jag bär med mig; minns att en soldat vid tidigare tillfälle bara nickade efter att ha kastat en slö blick på passet.

Vid sådana här tillfällen brukar jag tänka på Steve Biko, Rosa Parks, Malala Yousafzai och alla andra som stått och står upp för medborgerliga rättigheter, jämlikhet och humanism.

Historien och nuet kolliderar exakt där jag står. Det går inte att blunda för.

Jag vägrar att delta i en segregering utifrån etnicitet.

Det är därför jag väljer att ställa mig i just den här kön, väl medveten om att den förnedring jag kan utsättas för är tämligen marginell.

Någon Biko, Parks eller Yousafzai blir jag aldrig men mitt val känns alltid rätt. Det handlar inte om att försöka framstå som en moralisk mästare. Det finns det som sagt andra som gör anspråk på att vara – bäst i världen dessutom.

För mig handlar det om att välja det som känns rätt, varken mer eller mindre.

Qalandia checkpoint. Foto: Erik Törnlund (2016)

Qalandia checkpoint. Foto: Erik Törnlund (2016)

About the Author

- Freelance Journalist.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>