Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Thu, Jan 26th, 2017

Hemkomst och bokhyllor

Jag är tillbaka. Baxar upp flyttkartonger med pärmar och mappar från förrådet in i mitt kontor på fjärde våningen. Sätter mig ner vid ett oinvigt tangentbord, tomma hyllor och ekande vita väggar. Tjänstledigheten är slut.

Tre år i Jerusalem, Israel och Palestina. Tre år av studier och arbete som frilansjournalist på ockuperade Västbanken/Palestina.

Fler flyttkartonger. Ungefär trettio packar jag upp i vår lägenhet. Böcker, lådor av böcker som strax ska fylla hyllorna igen.

En av böckerna jag plockar upp handlar om konflikten, inköpt i slutet av 80-talet när jag var student. Det är fjärde upplagan, från 1984. Sjätte upplagan från 2012 följde med till Jerusalem. Två upplagor av Sune Perssons Palestinakonflikten. Ett bevis på att den inte är löst.

I upplagan från 1984 hittar jag ett instucket informationsblad. Självklart har jag glömt att och varför jag petade in det en gång i tiden. Informationen är författad av Umeå Studentkår och verkar vara från 1988, året efter att den första Intifadan bröt ut. Bladet berättar om att studentkårerna vid Umeå universitet och palestinska Bir Zeit University (BZU) hade informations- och vänskapsutbyte med varandra under den här tiden. (Numera finns inget samarbete).

Här står det att BZU, strax norr om Ramallah, är ett av många lärosätten som stängts ner av ockupanten under Intifadan. Ungefär 20,000 studenter berördes, kårordförande vid BZU hade deporterats till Jordanien.

Det var bland annat på BZU jag studerade. Att studera vid ett palestinskt universitet på ockuperat område är annorlunda, nu som då. Jag lovar.

Okey, nyhetsrapportering från det här området handlar i princip bara om våld och ockupation. Jag har själv som frilansare bidragit till den bilden. Erkänner.

Jag har blivit tårgasad, bevittnat på tok för mycket våld och övergrepp, hamnat i skottlinjen, blivit förnedrad vid israeliska militära checkpoints och annat. Ockupationen är ingen tebjudning, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Men BZU, likväl som Västbanken, är också en plats för oväntade och positiva möten, där humor och skratt utväxlas och ett ställe där folk försöker leva ett vanligt liv så gott det går. Jag har fått skratta gott när jag blivit tagen för en utländsk professor, blivit förvånad vid frågor om mitt civilstånd av nyfikna studentskor, liksom tacksam över hur två studenter frenetiskt hjälpte mig att hitta rätt klassrum på BZU:s myllrande campus den där första dagen. De missade nog sina föreläsningar, jag hann till min.

Jag är tillbaka. Kliar mitt huvud och väljer att plocka ner alla bokhyllor på kontoret med undantag för ett hyllplan. Hädanefter tänker jag klara mig med en hyllmeter. Ställer upp några utvalda böcker. Allt annat åker till återvinningen. En hyllmeter och redo att möta det papperslösa samhället. Det känns som nyårslöftet om att äta nyttigt och träna mer.

Får se hur länge jag fixar det.

 

Krönikan är tidigare publicerad i Umeå universitets personaltidning, AKTUM nr 4 2016.

 

(Erik Törnlund (2015).

About the Author

- Freelance Journalist.