Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: sön, Nov 29th, 2015

Humanismen… vart är den på väg?

Jag väcktes nyligen en morgon av ett telefonsamtal från min syster. Hon berättade att det finns genompasserande flyktingar från Syrien och Irak, som behöver vår hjälp, och att de har kommit till T-centralen för att sedan ta sig vidare till Finland.

12369678_10208186369246096_290561031_o_s

Utan att tveka tog jag på mig mina kläder och begav mig dit. När jag var framme vid T-centralen såg jag dem direkt. Massor med människor, sitta där, slitna men fulla av hopp och drömmar. De nådde fram. Det löste sig trots allt.

Efter att jag jobbat där som tolkvolontär under några dagar med tältet utanför T-centralen och Fryshuset från morgon till kväll kändes det inte längre lika viktigt att gå till mina föreläsningar.

Jag beslöt mig för att lägga mitt eget liv åt sidan. Min röst började brista, sakta men säkert, efter att i timmar i sträck ha gått runt och hjälpt flyktingarna där.

Jag såg mig själv i dem. Hur mitt liv kunde ha sett ut om min pappa inte hade lyckats fly från Irak för 20 år sedan. Dessa människor kunde ha varit jag. Mina syskon. Mina föräldrar.

Denna syn av flyktingarnas närvaro väckte många känslor hos mig, känslor av orättvisa och ilska mot denna värld. Att höra deras historier; hur de i månader tog sig igenom Europa för att komma hit. De riskerade sina liv och deras familjers liv i hopp om att leva i länder där frihet är en grundsten.

Tillsammans med jurister och andra volontärer var jag på T-centralen som tolk för diverse frågor. Efter ett par dagar började jag känna jag att blev något av en expert på lagar och rättigheter. Istället började jag förklara hur asylen fungerar i Europa, skillnaden mellan Sverige och Finland. Allt jag fick lära mig genom att agera tolk mellan jurister och immigranter.

Dessutom har inte massmedia uppmärksammat dessa människor, endast någon enstaka artikel här och där.

Jag skrollar om det som har skett för några veckor sedan i Paris. De hade blivit attackerade av terrorister. Det var en sorglig händelse men samtidigt måste världen komma ihåg ett denna enstaka akt sker dagligen i länder som Syrien, Irak, Libanon, Bahrain, Yemen, Tunisien och många fler länder i Mellanöstern.

När jag märkte att Facebook hade startat en kampanj för offren i Paris och alla mina vänner på sociala medier började tända ljus och byta deras profilbilder till de tre färgerna som representerar Frankrikes flagga kände jag mig besviken.

Självklart är det som har hänt i Paris hemskt. Men jag såg inte någon starta en kampanj för de genompasserande immigranterna eller för dem som drunknade i havet mellan Turkiet och Grekland, det som har pågått i Mellanöstern i flera år eller bombningen som var i Libanon ett par dagar innan incidenten i Paris.

Det som har skett i Paris under en dag, sker dagligen i Mellanöstern. De vaknar varje morgon och är förberedda på att dö. När som helst. All tortyr, våldtäkter, mord och bombningar är en del av deras vardagsliv.

Som om det inte vore nog, Europa börjar dessutom stänga sina gränser och vem är det som drabbas? Det är människor som flyr för sitt liv, muslimer i Europa som börjar anses som terrorister, och alla invandrare som ”ser ut” som muslimer.

Vad är människors motivering till att de endast bryr sig om Europa? Tänker de att: ”Paris är närmare mig än Mellanöstern!” eller ” Vi kan inte hjälpa hela världen!”?

Europa representerar mänskliga rättigheter enbart på papper och man har delat upp människorna i kategorier, de som är mer och de som är mindre värda.

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>