Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Sat, Jun 6th, 2015

”Jag lever normalt, de gör inte det”

Det här är en envis man. Hans namn är Hani Awad, han är palestinier bosatt på ockuperade Västbanken. Familjen bor Awad bor sedan 10 år tillbaka i vad som kan liknas vid en minimal enklav omgärdad av en israelisk bosättning.

– Man måste veta och förstå sin rätt, stå upp för den. Du måste följa dessa principer men man betalar ett högst pris, säger Hani Awad.

Det är en berättelse om hur ockupationsmaktens militär och radikala bosättare gjort det mesta, från direkta dödshot och fysiskt våld till att erbjuda stora summor pengar, för att försöka bli av med Hani och hans familj.

Samtidigt är det en berättelse om hur situationens absurditet skänker ett slags hopp. En känsla av tillfredsställelse som – trots det tillsynes omöjliga, eller kanske tack vare det – motståndet frambringar. Det är universellt.

BILD1_s

Hani Awad. Foto: Erik Törnlund (2015).

Republiken Hani Awad

På den grå betongmuren står ”Välkommen till republiken Hani Awad” skrivet på arabiska. En järngrind öppnas in till huset där familjen Awad bor.

Vi är på den av Israel ockuperade Västbanken och i den israeliska bosättningen Elkana. Mitt i Elkana, omgiven av uppemot 4000 israeliska bosättare, bor alltså familjen Awad.

När jag står på Awads gård, stor som en ordinär svensk villatomt, ser jag rakt in i en betongmur. Det är en del av ”muren”, separationsbarriären, som omger Västbanken. Intill muren ser jag taggtrådsförstärkta gallerstängsel.

"Välkommen till republiken Hani Awad". Foto: Erik Törnlund (2015)

“Välkommen till republiken Hani Awad”. Foto: Erik Törnlund (2015).

Vänder jag mig om ser jag mer taggtråd och stängsel. Och de hus som tillhör bosättningen. Awads grannar.

De israeliska bosättningarna på ockuperade Västbanken bryter mot internationella humanitära lagar och folkrätten enligt Fjärde Genèvekonventionen. Ockupationen är olaglig. Om detta är världssamfundet överens.

Å andra sidan, det ses av många israeler som ett omstritt område alternativt en del av det Utlovade Landet.

Vy mot baksidan. Familjen Awads närmsta granne. Det bor mer än en halv miljon israeliska bosättare på ockuperade Västbanken och Östra Jerusalem. Antalet palestinier uppskattas till drygt två miljoner. Bosättningen Elkana ingår i en större sammanhållen enhet bestående av flera bosättningar, varvid den största och mest kända är Ariel. Antalet invånare uppgår till 20000 och bosättningen rymmer både industrier och ett universitet. Foto: Erik Törnlund (2015).

Vy mot baksidan. Familjen Awads närmsta granne. Det bor mer än en halv miljon israeliska bosättare på ockuperade Västbanken och Östra Jerusalem. Antalet palestinier uppskattas till drygt två miljoner. Bosättningen Elkana ingår i en större sammanhållen enhet bestående av flera bosättningar, varvid den största och mest kända är Ariel. Antalet invånare uppgår till 20000 och bosättningen rymmer både industrier och ett universitet. Foto: Erik Törnlund (2015).

Allt för att fördriva

Det gick mycket snabbt när Hani Awad förlorade sex hektar av sin mark, i princip över en natt. Det var för ungefär 10 år sedan. Familjen Awads hus var mycket nära total demolering. Det var i samband med att muren byggdes. Hani ställde sig i vägen för en bulldozer: Skulle de riva huset skulle det bli över hans döda kropp!

Huset på den lilla tomten fick stå kvar. Men en slags plan B sattes igång. Grannarna – de israeliska bosättarna – började terrorisera familjen.

Det handlade om att kasta sten på huset, skrika ut rasistiska tillmälen och hota att döda dem. Många gånger skedde det nattetid och ibland sköt de i luften med automatvapen.

Det hände att bosättarna hoppade över stängslen och kom in på familjens tomt. Hani berättar hur han handgripligen motade bort inkräktarna.

Dubbel standard

Någon kanske tycker att en motsvarande ordningsmakt skulle ingripa i ett sådant här läge. Folkrätten enligt Fjärde Genèvekonventionen är tydlig i det avseendet: En ockupationsmakt ska skydda civilbefolkningen, oavsett, mot våldshandlingar eller hot.

Det gäller emellertid inte i den här delen av världen. Här gäller lokala föreskrifter som säger att israeliska armén ska skydda bosättarna, inte palestinierna. För övrigt råder på ockuperade Västbanken en dubbel standard när det gäller lagstiftning: Israeler, det vill säga bosättare, lyder under israelisk civilrätt och palestinier under israeliska militärlagar.

Även israeliska soldater har försökt göra sitt. Hani berättar om när de vid ett tillfälle siktade med sina vapen mot några av barnen strax utanför huset. Hani mötte upp och soldaterna uttryckte – med viss förvåning – att de faktiskt trodde att huset redan var tömt.

När soldaterna gick sin väg lät de meddela att förr eller senare skulle de få bort honom.

Vy från framsidan av familjen Awads hus. Muren är åtta meter hög. År 2004 slog Internationella Domstolen i Haag fast att muren strider mot folkrätten om den dras på ockuperad mark. Foto: Erik Törnlund (2015).

Vy från framsidan av familjen Awads hus. Muren är åtta meter hög. År 2004 slog Internationella Domstolen i Haag fast att muren strider mot folkrätten om den dras på ockuperad mark. Foto: Erik Törnlund (2015).

Betydelsen av uppmärksamhet

Vi sitter och dricker te vid Hani Awads hus. Den envise mannen berättar om familjens öde och historierna kring kampen om att få bo kvar på sin rättmätiga plats.

Det behövdes hjälp från både nationellt och internationellt håll. Som mest var uppemot 150 personer involverade för skydda Awads hus. De ställde sig runt det i en skyddande ring. Det var folk från Israel, internationella och palestinier.

Samtidigt överklagades beslutet om att riva huset och det processades i israeliska Högsta Domstolen om att låta familjen Awad bo kvar. De tog hjälp av Röda Korset och medborgarrättsrörelser, exempelvis israeliska B’Tselem.

Det var viktigt berättare Hani, inte minst för honom personligen. Den mediala uppmärksamheten ökade och därmed närvaron på plats.

Egen nyckel

Inte minst tack vare Internationella Röda Korset lyckades man påverka israeliska Högsta Domstolen att ge familjen Awad en egen nyckel till grinden.

Tidigare öppnades grinden tre gånger per dag á fem minuter genom soldaternas försorg. Då gällde det att vara på plats för att komma in eller ut. Familjen Awad tillvaro styrdes helt av dessa tider. Inte minst påverkades barnens skolgång.

Nu kan familjen komma och gå som de vill och ta emot gäster. Men bevakningen är densamma. Med kameror, vakttorn och strålkastare. Det ska sägas att grinden inte ligger längre bort än femton meter från huset.

Familjen ser till att hålla grinden låst hela tiden. Ett scenario som Hani vill undvika är att palestinska ungdomar tar sig in och börja kasta sten mot bosättningen från Awads tomt. Det skulle bli en förevändning för att utrymma huset.

Därför låser man alltid noga om sig. Mycket noga. Det handlar om att replikera med övernitiskhet gentemot den som satt reglerna, eller som Hani filosofiskt uttrycker det:

– Gå rakt fram och du förvirrar din fiende.

Foto: Erik Törnlund (2015).

Foto: Erik Törnlund (2015).

Att leva sitt liv

Metoderna för att få bort familjen Awad har ändrats under årens lopp. Borta är de direkta hoten om våld, vilket även drabbade barnen i familjen.

Nu är det frågan om mer indirekta hot. Exempelvis försöker israeliska myndigheterna hävda att Hanis far en gång i tiden inte äger marken som de bor på. Hani hävdar, å sin sida, att ägandet finns registrerat. Senast 1946, två år innan staten Israel grundades.

För Hani är frågan sedan länge avgjord. Det är familjens hus och mark och det är här de lever sitt liv.

Jag är lycklig, bryr mig inte längre. Å andra sidan ser jag att bosättarna är upprörda. Jag lever normalt, de gör inte det.

Vi skiljs åt vid grinden. En av sönerna låser efter oss. Kvar står Hani Awad. Envisheten personifierad.

 

About the Author

- Freelance Journalist.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>