Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: fre, Feb 5th, 2016

Jakten på 18 palestinska mjölkkor

Den kanadensisk-palestinska filmen The Wanted 18 är berättelsen om palestinskt icke-våldsmotstånd under Första Intifadan. Filmen blandar humor och absurditet med allvar och tragik.

Henrik Schyffert menar att extremister inte har någon humor och självdistans. Exempelvis, fråga en SD-politiker om rondelltätheten i Västerbotten. Det funkar liksom inte. Det är därför humor och ironi är ett bra vapen, inte minst eftersom det ger förtryckta ett mentalt övertag gentemot förtryckaren.

Det är detta The Wanted 18 (2014) förmedlar.

Filmen är regisserad av kanadensiska filmskaparen Paul Cowan och palestinska bildkonstnären och regissören Amer Shomali. Filmen handlar om palestinskt icke-våldsmotstånd under Första Intifadan 1987-1993.

Berättelsen börjar med att en palestinier från Beit Sahour, en förort till Betlehem på det av Israel ockuperade Västbanken, köper 18 mjölkkor av en välvillig israel. Invånarna i Beit Sahour bildar i hemlighet ett kollektiv och börjar producera egen mjölk, ”Intifadamjölken”. Det är en del i en bojkott av israeliska varor och mjölkkorna hålls gömda av invånarna.

Israeliska säkerhetsstyrkor är det mjölkande kollektivet på spåren och klassar tilltaget med de 18 kossorna som ”hot mot den israeliska nationella säkerheten”. Mjölkkorna måste därför beslagtas.

Absurt, javisst, men en ockupationsmakt ser det inte på det sättet. Det sista den vill är att de ockuperade blir självständiga.

Jakten på de 18 mjölkkorna sätter igång: Raider mot hem och butiker, utegångsförbud, arresteringar, förhör och annat som hör en ockupation till. Allt för att få tag på mjölkkorna.

Filmen kombinerar dokumentära intervjuer med de inblandade och arkivbilder, animationer och rekonstruktioner.

Den animerade scenen där israelisk militär tar muckshots på några av mjölkkorna är direkt underhållande. Längre fram får vi se en rekonstruktion av hur en av de anonyma ledarna, som brukar sova i skydd bland mjölkkorna, skjuts till döds. Humor blandas med tragik.

Filmen kan vara knepig att alltjämt förstå. Känner man inte till Första Intifadan kan det vara svårt att ta till sig innehållet. Jakten på mjölkkorna måste nämligen ses i ett större sammanhang.

Historien berättas med humor och värme, absurditeterna i dess faktiska realitet blandas med nostalgi. Det sistnämnda rymmer lika mycket stolthet över motståndet liksom besvikelse över att kampen inte gav något bestående när allt kom omkring. Ett självständigt Palestina utgör en allt större illusion.

Den palestinske regissören Amer Shomali förhindrades utresa när han skulle åka till Human Rights Watch International Film Festival i New York förra året(2015). Tidigare hade han rest till flera europeiska filmfestivaler utan några problem.

Israeliska myndigheter hindrade honom att resa från Palestina till Israel för att få ett amerikanskt visum med motiveringen att han utgjorde en ”säkerhetsrisk”. Amer Shomali försökte då att resa till den amerikanska beskickningen i Amman, Jordanien, men där visade det sig att den maskin som fixade visumhanteringen var trasig.

Humor och ironi är ett bra vapen. När de som udden riktas mot uppfattar sig träffade blir de tvungna att reagera. Det är i sig lika stor humor, förutom att det visar på den avsaknad av självinsikt som Henrik Schyffert framhåller.

Sommaren 1989 befann jag mig i Betlehem, Intifadan var inne på sitt andra år. Där jag flanerade efter gränderna såg jag inte till några palestinska män från 15 års ålder och upp till de 50. Då slog det mig: Militären hade ju utfärdat utegångsförbud.

Och några mjölkkor såg jag inte till.

Vill Du kolla in en trailer? I så fall, klicka här!

Wanted_18B_s

About the Author

- Freelance Journalist.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>