Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: fre, mar 27th, 2015

Kan mordet på Farkhunda tvinga fram reformer i Afghanistan?

För en vecka sedan skedde en av de brutalaste lynchningarna som går att beskåda.  dödades genom att först dras runt, slås med träklubbor och sparkar och därefter stenas med stenblock och slutligen brännas. Förmodligen när hon fortfarande levde. Farkhunda anklagades för att ha bränt Koranen. Det visade sig senare ha varit falska anklagelser då hon var troende och hade gått i religiös skola; snarare var det mer sannolikt att hon blivit oenig med skrivaren av bönekapslar.

I Afghanistan råder en stor vidskeplighet och skrivare av bönekapslar, kallade för ”tawiz-nawis” på dari, påstår sig kunna bota sjukdomar, skapa attraktion, lösa konflikter eller även förstöra någon fiendes liv genom korta religiösa verser som de skriver. Farkhunda antas ha fått en bönekapsel av en tawiznawis och efter att den inte visat sig ha någon effekt hade hon protesterat varefter tawiznawisen deklarerade att hon skulle ha bränt Koranen.

Händelsen startade en chockvåg som pulserade genom landet och snart fylldes sociala medier av videosekvenser och bilder från den hemska händelsen. Några av mördarna gick snabbt ut på Facebook och skrev stolt om sin gärning med motiveringen att ”den som bränner Koranen måste brännas”.

Det fanns också de som stödde massan som hade dödat Farkhunda och bland dem högt uppsatta personer såsom: vice-kulturministern Simin Ghazal Hassanzada, statssekreteraren för ministeriet för pilgrimsfärd och donationer Abdurrahman Ahmadzai, Wazir Akbar Khanmoskéns imam Ayaz Niazi, Kabul-polisens talesperson Hashmat Stanikzai, senatorn Abdulwali Raji och parlamentsledamoten Zalmai Zabuli.

title_wEwB1oFwRgzc85C-Y0eS-A

De hade dock inte tagit med alla detaljer i sina beräkningar, denna gång, eftersom de alla blev måltavlor för folkets vrede. När de afghanska kvinnorna för ovanlighetens skull valde att bära en kvinnas kista; Farkhundas kista, på sina axlar utan att tillåta männen att vidröra den blev det tydligt hur folket, speciellt kvinnorna, hade fått nog av det förakt och förtryck som har rotat sig djupt fast i den afghanska samhällskroppen.

Ett stort antal sörjande attackerade Ayaz Niazi och tvingade bort honom från begravningsplatsen. Hashmat Stanikzai blev avskedad från sin tjänst och trycket har ökat på dem och andra omnämnda att avgå från sina positioner.

Frågan är varför det blev annorlunda denna gång. Mord, förtryck och orättvisor mot kvinnor i Afghanistan är inte någon ovanlighet, snarare har landet blivit en symbol för kvinnoförtryck; inte minst på grund av talibanerna. En del påstår, att det beror på att Farkhunda var religiös och att hon blev oskyldigt anklagad; alltså, om hon hade varit icke-religiös och hade bränt Koranen skulle hon inte ha fått samma sympati.

Jag håller till en viss del med dessa personer men tycker att den största faktorn är att situationen påminner om ett stort sjunkande skepp som är på väg att dra ner hela samhället i avgrunden. Människor har fått nog. De är trötta på ett  juridiskt system som är så korrupt att det inte klarar upp några mål och som därmed tillhandahåller vidskepliga extremister fria tyglar.

De vet att det inte längre går att ursäkta något så brutalt med att det sker på den konservativa landsbygden och att det utförs av talibaner. Denna gång skedde det mitt i huvudstaden. En kilometer bort från presidentpalatset. Och viktigast av allt, förövarna var vanliga unga Kabulbor som utan att söka bevis eller gjorde någon ansträngning för att överlämna den anklagade till rättsväsendet istället tog lagen i egna händer och dödade en ung försvarslös kvinna.

Förhoppningen om att det endast krävs en generationsväxling för att den nya generationen ska uppbringa en förändring krossades plötsligt i spillror då det var just den gruppen som landet hade fäst sitt hopp vid som utgjorde den största delen av dem som drev på mordet av Farkhunda. Det var inte längre den brutale talibanen som gav order om att stena en kvinna. Det var en tawiz-nawis vid helgedomen Shah-e Doshamshera. Nu förstod folk att mördaren kan vara den egna brodern, mannen, kusinen eller till och med någon kvinnlig släkting.

Afghanistan ligger på plats 169 av totalt 187 länder i UNDP:s statistik över jämställdhet. Enligt Afghanistans självständiga mänskliga rättighetskommitté (AIHRC) rapporteras mellan 100 till 150 kvinnliga självbränningar per år varav 90 % dör. Enligt FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, Rasheda Manjoo, är afghanska kvinnor allmänt ovilliga att rapportera när de blir torterade och slagna. Det är också stigmatiserande för familjer att rapportera självmord bland tjejer, så mörkertalet förmodas vara väldigt stort.

Den senaste tiden har det rapporterats från olika delar av landet att mullor har förgripit sig på sina elever, något som kan liknas med den katolska kyrkans skandaler som uppdagades för några år sedan. Det har också kommit rapporter om Fritzl-liknande fall där pappan har våldtagit och fått barn med sin dotter. Flickor gifts bort i unga ålder och det kan man även urskilja från statistiken över skolgången där flickor utgör 71 % av pojkars andel i grundskolan men bara 54 % av pojkars andel i gymnasieskolan, enligt UNICEF:s statistik. Det är inte sällan stora åldersskillnader mellan make och maka, när hustrurna som ofta är oerfarna inte lyckas sköta hemmet som männen vill leder det till våld och även mord i hemmet.

Enligt Rashida Manjoo är anklagelser om moralbrott den vanliga orsaken till att kvinnor torteras och dödas. Både kvinnans sexualitet och leverne anses vara manliga släktingars heder. Det innebär att kvinnan är strikt kontrollerad och varje snedtramp från de stränga normerna kan innebära vanheder åt familjen. För att återupprätta sin heder är det vanligt att de närmaste anhöriga dödar den kvinna som står anklagad. Mannens egna handlingar väger lätt jämfört med denna kvinnliga släktings agerande.

Den påföljande diskussionen efter mordet på Farkhunda kom inte längre att kretsa kring en person, utan om det faktum att om inte något görs kommer fler kvinnor att falla offer. TV-kanaler har för första gången på allvar börjat göra reportage om utspridda vidskepligheter, om samhället verkligen ska vara så intolerant att de direkt stenar någon anklagad för Koranbränning och om tawiz-nawiser ska förbjudas.

Det går inte längre att sopa problemen under mattan och det viktigaste är att folk nu ser kopplingen mellan detta brutala mord och det utbredda kvinnoförtryck som har förstört Afghanistans själ och gjort landet till en symbol för kvinnoförakt och misogyni. Ett fall som närmast liknar detta var Jyoti Singh som blev gruppvåldtagen i Indien år 2012, varefter folket reste sig upp och krävde både institutionella reformer och attitydförändringar, inte minst bland unga män som är det egentliga problemet bakom upprätthållande av strukturerna. För tjejer i städer hör gatutrakasserier utförda av killar till vardagen.

Farkhundas fall ses som ett bland tusentals andra, folk vet att om de hade rest sig upp efter tidigare mord och steningar skulle kanske Farkhunda aldrig ha dödats. Därmed är tystnad och likgiltighet inte längre något alternativ, antingen stöder man Farkhunda och lovar att aldrig låta fler kvinnor falla offer eller så stöder man massan som mördade henne med hotet om att fler kommer att dödas om de vågar ifrågasätta religionen och normerna.

För första gången ser jag en uppdelning av den vanliga befolkningen där ena gruppen håller fast vid dogmerna men den andra gruppen som är mer flitig i sociala medier och som har större kontakt med omvärlden ifrågasätter dem. Den senare gruppen kopplar dessa faktorer till kvinnoförtryck och därför åberopar en attitydförändring för att få ett mer inkluderande samhällsklimat där kvinnor behandlas med större respekt. I en demonstration i Kabul samlades tiotals tusen män och kvinnor med plakat och slogan om att våldet mot kvinnor måste upphöra. I andra länder har det också hållits minnesstunder, ljusmanifestationer, tal och seminarier mot inte bara mordet på Farkhunda utan också våldet mot kvinnor i allmänhet. Det har varit en stor enighet över alla etniska, språkliga och könsgränser.

Inom gruppen som tar ställning emot kvinnoförtryckande normer i religionens namn har två grenar framträtt, en grupp som anser att religionen är så djupt rotat i samhällslivet i Afghanistan att det inte går att åstadkomma någon förändring om man inte lyckas hämta stöd i religiösa texter för att motbevisa extremisterna som gav order om Farkhundas stening och de som senare stödde mordet. Denna grupp ropar på reformering av religionen, likt Martin Luther i 1500-talets Tyskland. Den andra gruppen anser att religionen är grundorsaken till att kvinnoförtryckande normer upprätthålls och att det därför inte finns någon reell möjlighet till förändring om inte religionen tvingas till reträtt från institutionerna så att stat och religion skiljs åt.

För närvarande känns det som att det skulle vara den första gruppen som kan åstadkomma en möjlig förändring eftersom Afghanistans samhällsliv och religion är oskiljbara.

Reza Javid är nationalekonom och statsvetare, ordförande för Riksförbundet Shahmama och Salsal samt socialdemokratisk politiker i Region Örebro län.

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>