Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Fri, Dec 26th, 2014

Kemal Ataturks position i den turkiska kulturen

Turkiet, landet mellan Asien och Europa, i hjärtat på Mellanöstern och där det mäktiga Ottomanska riket hade sina rötter. Få länder har gått igenom en så snabb och omvändande förändring som Turkiet gjorde under Mustafa Kemal Ataturks styre runt 1920 till 1938. Men vad säger befolkningen själva om denna utveckling?

Vinden blandas av dofter från hav, kraftiga kryddor, vattenpipa och brödkringlor. Luften fylls av måsar som skriker och avundsjukt bligar åt fångsten som fiskarna på Galata bridge drar upp med sina tunna spön. 

Vagnar med färskpressad granatäpplejuice drar förbi på gatorna och på låga pallar sitter män och spelar brädspel medan de sörplar på starkt te med mycket socker.
Istanbul, en pulserande stad full av färg, där man ständigt kan se tecken på en snabb utveckling och tillväxt. Men samtidigt en stad med så starka historiska anor och en viktig historisk betydelse.

Ju mer man förstår om Turkiets och i synnerhet Ottomanska rikets tidigare betydelse i regionen, desto mer förstår man vilken förändring och modernisering som Turkiet gått igenom sedan Ottomanska rikets fall. Om man skulle beskriva denna utveckling i landet med ett ord, då hade det utan tvekan vara ”Atatürk”.
 
Mustafa Kemal Ataturks ansikte finns lika närvarande i dagens Turkiet som fiskmåsarna finns närvarande kring Istanbuls fiskmarknad. Hans ansikte och figur finns porträtterat på allt från sedlar till statyer på centrala torg över hela landet. Men vem var han egentligen och vad var det för utveckling som denne man satte i rörelse i Turkiet? För att bringa klarhet i detta krävs en lång tillbakablick.

Efter Ottomanska rikets slut
Onur Serhan är professor i historia på Galatasaray universitet. Medan han febrilt drar i sin mustasch förklarar han:
–  När republiken Turkiet år 1923 erkändes som eget land, efter att Ottomanerna 1920 undertecknat freden i Lausanne, tillsattes Kemal som president. I och med Kemals inblandning och militära framgång i olika krig blev han betraktad och framställd som en form av nationell hjälte och fick därför, som en hedersbevisning av nationalförsamlingen 1933, namnet Atatürk som betyder ”turkarnas fader”.

Redan 1924 instiftade Atatürk en ny konstitution för den turkiska nationalstaten som utlovade en hel del friheter och rättigheter samt ett demokratiskt styre.
–  I praktiken blev styret dock inte så demokratiskt eftersom Turkiet under Atatürks styre blev en enpartistat där Atatürk och hans parti ”Republican Peoples Party” hade makten, säger Onur med en något dyster röst.
–  Den politiska ideologi som förknippas med Atatürk kallas Kemalism eller Atatürkism och bygger på viljan att modernisera Turkiet genom att separera landet från Ottomanska rikets traditioner och konservatism och med en inspirationskälla i väst modernisera landet efter västerländska traditioner.

För att realisera detta genomfördes omfattande reformer som befolkningen ofta tvingades anpassa sig efter på kort tid. Kemalismen kan beskrivas bestå av sex olika punkter; republikanism, sekularism, populism, nationalism, statism och reformism, fortsätter Onur att förklara.

Något som ofta är slående hos de resenärer som färdats genom Mellanösterns olika länder och sedan korsat gränsen till Turkiet är vilken roll religionen spelar i landet. Att religionens vikt tonats ner sedan Atatürk kom till makten går att finna tydliga tecken på. Atatürk ansåg att religion var något traditionellt och omodernt och arbetade för att sekularisera samhället genom att inledningsvis avsätta sultanen och utropa Turkiet som republik. 

Den "blå mosken" i Istanbuls färgstarka innerstad.

Den “blå mosken” i Istanbuls färgstarka innerstad.

Kalifatet avskaffas
Kalifatet avskaffades två år senare, vilket är en mycket betydelsefull händelse i den islamska historien eftersom kalifen ses som en härskare över den islamska världen.  Efter att ha avskaffat kalifatet, förbjöds sufiordar och sharia-domstolar stängdes för att bytas ut mot sekulär lagstiftning. Han uppmanade kvinnor att inte bära slöja, instiftade en gregoriansk kalender istället för den mån-styrda kalender som islams tideräkning grundas på samt avskaffade islam som statsreligion 1928 genom att ändra konstitutionen.

Istället för att arbeta för att öka områdets utsträckning fokuserade Atatürk på utvecklingen inom landet. Genom sina slagord ”Turkiet för turkarna och turkarna för Turkiet” kan man tolka det rent retoriskt som att alla skulle vara jämlika men i praktiken innebar det mer att Turkiet välkomnade enbart de som tillhörde den turkiska etniciteten.

Barış Güvenç är en av Onurs studenter på universitetet och slår sig ner vid samma bord och beställer in en vattenpipa från kyparen på kaféet. Han vill gärna lägga till att mycket av det som Ataturk genomförde har gynnat Turkiets befolkning.

–  Under tidigt 1900-tal var läskunnigheten mycket låg vilket Atatürk satsade på att justera eftersom utbildning skulle gynna landets utveckling. Atatürk reformerade språket från det arabiska till det latinska alfabetet, något som kan ses som en markering mot den traditionella tiden samtidigt som det hjälpte till att underlätta att skriva och läsa det turkiska språket. Turkiska språket infördes i skolor och även på böneutropen, berättar Barış och lägger snabbt till att språket på böneutropen snabbt justerades tillbaka efter Kemals död 1938.

–  Atatürk ville också att befolkningen skulle ha turkiska efternamn och genomförde därför 1934 en namnreform som innebar att alla turkar ålades att anta ett turkiskt efternamn, lägger Onur till.

–  Hade det inte varit för Ataturk så hade vi just nu, här i Istanbul, faktiskt befunnit oss i Turkiets huvudstad. Men för att verkligen skapa en nystart efter Ottomanska rikets fall flyttade Kemal rikets huvudstad från Istanbul till Ankara. Detta var en stor förändring eftersom Ottomanska riket hade haft Istanbul, som då hette Konstantinopel, som betydande stad sedan länge, säger Barış samtidigt som hans vattenpipa anländer. Barış ser nöjd ut då han drar in det första blosset av tobaken med äppelsmak.

–  För att ytterligare påverka och omdirigera det sociala minnet och kopplingar till det Ottomanska riket hos befolkningen skrev han även, till viss del, om historieböckerna till Turkiets fördel, fortsätter Onur och har nu blivit riktigt uppeldad i diskussionen.

–  Atatürk menade vidare att Turkiets modernisering var beroende av ekonomisk och teknologisk utveckling och i statismens tecken gav han staten stort inflytande över landets ekonomiska aktiviteter, lägger Onur till och får smaka några bloss på Barış vattenpipa.

Ataturk i dagens Turkiet
Kemalism
 har haft starkt inflytande på Turkiets styrelseskick än idag även om det sedan 2002 då Recep Tayyip Erdogan blev premiärminister alltmer frångåtts.

–  Kemalismen och dess påverkan i Turkiet skapar givetvis fortfarande diskussioner och splittringar i landet, inte minst då det gäller sekulariseringens inflytande och vilken roll som religiösa traditioner ska ha i dagens turkiska samhälle, förklarar Onur efter att ha blåst ut röken i ett tjockt äppeldoftande moln över bordet.

–  Det är svårt att hävda något annat än att Atatürk var effektiv i sitt sätt att modernisera den turkiska staten men detta kan även ses som ett bevis på hans hårda diktatoriska styre. Kemals agerande mot minoriteter så som den kurdiska befolkningen i de östra delarna av landet bör kritiseras, säger Barış som själv har många kurdiska vänner. Han flyttar lite på den glödande kolbiten på vattenpipan för att få ut mer smak av tobaken.

–  Men titta dig omkring. Man kan fortfarande i dagens Turkiet se många ståtliga avbildningar och stolta statyer av Atatürk, ”turkarnas fader”, säger Barış med en högtidlig ton i sin annars lekfulla röst och gör en svepande rörelse med armen.

–  Jag skulle nästan vilja säga att det är svårt att lyckas att inte se Ataturks ansikte någonstans, lägger han till med ett finurligt leende.

Med Atatürk har historien skrivits om, skrivspråket förändrats, huvudstaden flyttats, personnamnen förbytts och religion och sedvanor förändras. På olika sätt har dessa reformer naturligtvis påverkats befolkningens identitet och sociala minne. Turkiets historia och kunskapen om vad nationen varit blir både till turkarnas styrka och stolthet men samtidigt en bidragande faktor till förvirring och separation.

Ännu fiskar fiskarna längs med Istanbuls broar, ännu pressas granatäpplena till frisk juice och ännu läggs sockerbit efter sockerbit ner i det starka turkiska teet. Men med säkerhet går att säga att i Turkiet är det inte bara kolen på vattenpiporna som glöder, så gör även dess befolkning.

2014-12-26 20:01. Författare Sofia Strive. Religion & Kultur.

 

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>