Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Fri, Feb 14th, 2020

Livet som följeslagare, del 2; Problemen med arresteringar och våld av minderåriga – när det inte finns några ursäkter

Följeslagarprogrammet (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) vill bidra till fred genom internationell närvaro i Palestina och Israel för att stödja utsatta grupper, såväl palestinier som israeler. Menatidningens chefredaktör Maria Lindström hade förmånen att åka som följeslagare under hösten 2019. Det här är en sammanfattning av hennes dagbok och intryck under dessa tre månader. Observera att det är Marias personliga erfarenhet och åsikter som kommer till tals och som inte alltid återspeglar andras erfarenheter och åsikter.

Tulkarem är varmt. Vi har över 45 grader vid flera tillfällen och när vi är i Jerusalem för ledighet eller utbildning fryser vi nästan. 

Uppdraget blir därför väldigt omfattande. Tulkarem har, till skillnad från flera av de andra placeringarna, inte några schoolruns (det vill säga att observera och  hjälpa barn säkert till skolan) eller någon preventiv närvaro när herdar vallar får, men eftersom vi börjar så tidigt på morgonen blir dagarna långa och otroligt varma. 

Azzun, en liten by på norra Västbanken med 3000 invånare.

Dagarna är väldigt olika, ofta är vi tillbaka vid fem på eftermiddagen. Vid tre dagar i veckan gör vi kvällsarbete i Azzun. Azzun är en mindre by med 3000 invånare som ligger nära bosättningar och nära israeliska motorvägar. Här har det alltid hänt något att rapportera när vi kommer, allt från knivdåd på bosättare till militära demoleringar av hus till bosättarvåld till skjutningar. Azzun är den by på Västbanken som har flest barnarresteringar, något flera av oss följeslagare möter under vårt uppdrag både här och på de andra placeringarna och som alltid berör oss tungt. 

Olika lagar 

Att arrestera barn leder till många problem, inte bara för att det strider mot internationell lag och barnkonventionen, utan även de problem det bidrar till för barnen. Just när det kommer till Israel och Palestina går befolkningen under olika lagar. Om en bosättare gör något på Västbanken mot en palestinier, blir denna dömd enligt civil lag i en vanlig rättegång. Om en palestinier gör något mot en israel, blir denna dömd enligt militär lag. När det kommer till barn blir dessa behandlade och ofta dömda, som vuxna i militärdomstol. Vi har under våra månader följt många rättegångar, vid ett tillfälle med ett barn som är så ungt som fyra år, och pratat med många familjer med barn och ungdomar som vittnar om detsamma: arresteringar har stora påföljder för hela familjerna.

Ett av de tillfällen när militären gjorde rajder in i byn för att arrestera någon av invånarna som kanske hade gjort något – kanske inte.

I byn Azzun sover man inte om natten, mellan midnatt och klockan fyra på morgonen försöker man vara vaken om soldaterna skulle komma eftersom dessa inte knackar på dörren, utan har tillgång till verktyg som låser upp dörren för att överraska familjerna. 

I Azzun är det inte en fråga OM ens barn blir arresterade, det är en fråga om NÄR. 

Grym behandling

Barn som blir arresterade vittnar om en grym behandling där de blir utdragna mitt i natten, placerade i ett militärfordon med ögonbindel och sedan körda till något ställe för förhör. Ibland räcker det och barnet blir släppt några timmar senare, men många gånger väntar häkte och rättegång, en process som kan ta flera månader, ibland år, och ofta går på hebreiska, ett språk som många palestinier inte behärskar. Därefter väntar många fler problem.

Hela situationen att ett barn blir satt i ett fängelse, ofta på israelisk sida om gränsen, vilket även det strider mot den internationella lagen då fångar i en ockupationsmakt inte får flytta, leder, ofta till stort trauma för barnen. Det visar sig genom avhopp från skolan och fattigdom och kriminalitet. Forskning har visat att segregering leder till hat och hat – leder till extremism, även om denna forskning är på extremism i allmänhet och kanske framförallt på det vi har sett av framväxande extremhöger och terrornätverk i Europa, skulle man naturligtvis kunna härleda liknande konsekvenser i resten av världen, Palestina inget undantag. Förutom dessa konsekvenser är det svårt för familjer att få tillstånd att hälsa på sina barn som sitter i fängelse eftersom de flesta fängelserna ligger på israelisk sida om gränsen. 

Preventiv närvaro i byn Azzun

Samtidigt finns det en annan sida. Enligt Military Court Watch, som bevakar rättegångar av just barn och ungdomar, bor merparten av barnen som blir arresterade inom en kilometers radie från en israelisk bosättning på Västbanken. Man ska betänka att den israeliska militären finns på Västbanken just för att skydda bosättarna från palestinierna. När något händer, till exempel stenkastning, ett brott som kan ge upp till 20 års fängelse, måste översten, om han vill behålla sitt jobb och ha möjlighet att få ett nytt jobb efter sin militärtjänst, visa att han snabbt kan få fast den skyldige. 

Resultatet är att man ringar in de som man eventuellt tror kan vara skyldiga, att man tar in personer från den aktuella byn och ber dessa ange sin granne, sin kusin eller vad det nu kan vara. Det låter som att det inte skulle vara möjligt, men enligt Military Court Watch är det ett mycket effektivt sätt, speciellt eftersom militären ofta har möjlighet att locka med saker och fördelar. I vårt område handlar det ofta om ett arbetstillstånd till Israel, något som många vill ha. MCW som har jobbat mycket i Azzun, uppskattar, men har inget belägg för uppgiften eftersom det går under radarn, att två tredjedelar av befolkningen i byn har någon form av samröre med militären. På det sättet kan militären snabbt ringa in de skyldiga, sedan om de verkligen är de som begått handlingen eller inte är en annan sak men bosättningen och dess invånare blir lugn och militären har gjort sin uppgift. 

Ett system av angivelse

Systemet i Israel-Palestina konflikten bygger mycket på arresteringar. Palestinska uppgifter från flera organisationer visar att omkring 800.000 palestinier har blivit arresterade sedan den första intifadan. Det är en enorm statistik med tanke på att Palestina bara har runt fem miljoner invånare och många av de arresterade palestinierna har hållits mot sin vilja utan att få en rättegång i en så kallad administrativ detention.  

Vi lyssnar på dessa vittnesmål, både från barn och från familjer men även från före detta fångar. Som följeslagare blir det största uppdraget här att lyssna. Att finnas och stötta. Att försöka förstå. Men det är omöjligt. Många gånger kan vi definitivt se och förstå varför personen ifråga har haft ett långt fängelsestraff, som mannen som just kommit ut från fängelset efter 18 år för förberedelse till terrorbrott, ett brott som vilket land som helst har rätt att döma hårt. Eller kvinnan som suttit elva år för att driva ett upplopp under intifadan 2002. Ett brott som visserligen drevs på palestinsk sida mot ockupationen men där krigslagarna ändå ger rätten att gå in. Men oftast handlar det om barn och brott som i Sverige inte ens hade gett ett samtal till socialen. Och DET är svårt att förstå. För det finns ingen paritet till att behandla barn på det sättet med de brott, oftast stenkastning, som barnen är anklagade för och ibland inte ens har begått. Om det är något jag personligen själv anser att världen måste öppna ögonen för i den här konflikten, är det Israels behandling av palestinska barn, den kan aldrig ursäktas.  

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se