Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Fri, Mar 20th, 2020

Livet som följeslagare, del 6; Det korrupta Palestina vs det demokratiska Israel?

Följeslagarprogrammet (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) vill bidra till fred genom internationell närvaro i Palestina och Israel för att stödja utsatta grupper, såväl palestinier som israeler. Menatidningens chefredaktör Maria Lindström hade förmånen att åka som följeslagare under hösten 2019. Det här är en sammanfattning av hennes dagbok och intryck under dessa tre månader. Observera att det är Marias personliga erfarenhet och åsikter som kommer till tals och som inte alltid återspeglar andras erfarenheter och åsikter.

Diskussioner om konflikten speglar oftast av argument såsom att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och en stor vilja att anse att de som jobbar för fred, emot ockupationen, är antisemiter. I första hand bör man skilja på antisemitism och antisionism. Antisemitism är rätt och slätt judehat förenklat. Antisionism är att vara emot en judisk nationalstat och är ett politiskt begrepp. Man måste kunna diskutera den situation som idag råder i den här konflikten utan att bli kallad antisemit eller ens antisionist. Både Israel och Palestina måste kunna existera, för det är så det ser ut idag. Och människor som bor här måste få identifiera sig på det sätt de vill. Om det innebär som israel, palestinier, jude, muslim, kristen, homosexuell eller något annat måste det få vara så. Sist men inte minst: Att kritisera Israels politik för de brott de faktiskt begår mot palestinier på palestinsk mark, är inte att kritisera judarna som folk eller ifrågasätta någon annan identifiering. 

 

Vad säger då den internationella lagen? 

Hur man nu än ser på ländernas existens har vi den internationella lagen att förhålla oss till. Internationella lagar har alltid funnits så länge vi har haft en global värld, men den nuvarande formen började utarbetas under 1800-talet för att efter andra världskrigets slut omarbetas just för att vi inte skulle få se de grymheter vi fick se då igen. Inom de internationella lagarna finns idag bland annat hur stater ska förhålla sig mot varandra, handelslagar men också de mänskliga rättigheterna, folkrätten, barnkonventionen (som hör till de mänskliga rättigheterna) och många andra konventioner och deklarationer. De internationella lagarna har definitivt hål och brister, men det är vad världen idag har enats om ska gälla och det är vad vi har att förhålla oss till när det kommer till hur stater ska behandla varandra. 

Palestina har stora problem med att vara korrupt och brister på flera punkter i de mänskliga rättigheterna, men det var inte vårt jobb som följeslagare även om vi följde upp vissa sådana brister också. Vårt jobb var framförallt att rapportera kränkningar och brott mot den humanitära rätten. Enkelt sagt – de mänskliga rättigheterna gäller i fredstid medan den humanitära rätten gäller i krigstid. En ockupation hör framförallt till den humanitära rätten, men uppdelningen är inte helt klargjord då många brott idag begås just i gränslandet mellan fred och krig. Däremot poängteras att de mänskliga rättigheterna ska fortsätta gälla även under krigstid och stater emellan men den fjärde genevekonventionen hanterar framförallt civila under väpnade konflikter. En konvention som Israel har undertecknat. 

Så, vad säger den fjärde konventionen? 

“Skyddade personer enligt denna konvention äro sådana, som vid vilken tidpunkt och på vad sätt som helst, under konflikt eller vid ockupation, befinna sig i händerna på part i konflikten eller ockupationsmakt, vars medborgare de ej äro.” Med andra ord kommer vi aldrig ifrån att genevekonventionen gäller mellan Israel och Palestina. Konventionen reglerar utöver det att alla civila ska ha rätt till sjukhus och de basala rättigheterna (mat, vatten, el etc) och om det inte kan ombesörjas av den stat som är ockuperad är det upp till ockupationsmakten att ombesörja det här. 

Den enskilt mest viktiga delen av just fjärde genevekonventionen är dock del III som uteslutande tar upp vad som gäller med just ockuperat område. Här menar lagen bland annat att befolkning inte får tvångsförflyttas till annat område utanför ockuperat område (vilket gäller enskilda såväl som grupper), att ockupationsmakt ska underlätta till exempel för att barn ska kunna gå i skola och att ockupationsmakt inte får bygga (eller förstöra) egendom på ockuperat område.

 

Problem i båda länderna

Både Israel och Palestina har sina problem att handskas med men argumentet att Palestina har betydligt svårare att hålla sig till de mänskliga rättigheterna än Israel är inget argument att Israel har rätten på sin sida att driva den politiken de gör gentemot palestinierna. Inte heller är argumentet att Israel skulle vara Mellanösterns enda sanna demokrati ett argument som ger Israel den rätten enligt de internationella lagarna. Det stämmer visserligen att Israel är en demokrati, men enligt demokratiindex ligger Israel relativt långt ner på listan med grava anmärkningar mot de demokratiska skicket. Det stämmer också att Palestina inte är en demokrati på det sättet och ligger ännu längre ner på listan, men samtidigt ska vi ha i betänkan att det är förbjudet i Palestina att både engagera sig i fackföreningar eller politiska partier, och mycket svårt överhuvudtaget att få till val på de premisserna. Premisser och förbud som Israel har bestämt, och inte Palestinas regering trots att Palestinas regering kanske just på grund av de premisserna lugnt kan luta sig tillbaka och inte driver på speciellt hårt för nyval. 

Till det har båda staterna problem med åsiktsfriheten. Israel ligger på plats 88 på Reportar utan Gränsers pressfrihetskarta, under 2019 blev 598 palestinska journalister skadade av Israelisk militär, men Israel har även ett strikt förhållande mot sina egna journalister som inte är tillåtna att rapportera från Västbanken mot ockupationen. Israel har dessutom stängt ner många av de palestinska medierna samtidigt som de även utreder möjligheter att med lagar, som även ska gälla journalister, förbjuda fotografier och videofilmning av israelisk militär. Dessa lagar har dock inte gått igenom än. 

Palestina å sin sida, är inte så mycket bättre när det kommer till tryckfrihet och åsiktsfrihet. På den mindre smickrande platsen 137 på pressfrihetskartan under 2019. Reportrar utan gränser medger dock att den låga placeringen till stor del beror på de faror en palestinsk journalist utsätter sig för, många gånger från Israel, och kanske inte alltid handlar om den palestinska regeringen och dess premisser. 

-Vi blir liksom fångade mellan tre sidor, säger Mohammed, en av de journalister jag lärde känna under min tid som följeslagare. 

-Dels kan vi inte rapportera emot konflikten utan att riskera att Israel sätter in sanktioner mot oss, många gånger på liv och död, dels har vi en egen regering som kan sätta in sanktionerna och dels har vi omvärldens granskning av oss. 

Det är vanligt med arrestering av palestinska journalister, i slutet av 2019 satt 11 journalister i israeliskt fängelse utan att ha fått möjlighet till en rättegång, av dem två yngre kvinnor. 

Hur journalister behandlas och mår brukar vara ett utmärkt sätt för att se hur landets mänskliga och demokratiska rättigheter respekteras i övrigt. Israel och Palestina är inget undantag och med andra ord är det viktigt att lyfta fram även dessa, utsatta grupper i en artikelserie om den humanitära rätten. Lika mycket som att de internationella lagarna är det vi har att förhålla oss till när det kommer till stater emellan, lika mycket ska man kunna kritisera de stater som inte följer den, speciellt på ockuperat område.

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se