Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Tue, Apr 21st, 2020

Livet som följeslagare, del 7; Tvåstatslösningen en utopi eller möjlighet?

Följeslagarprogrammet (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) vill bidra till fred genom internationell närvaro i Palestina och Israel för att stödja utsatta grupper, såväl palestinier som israeler. Menatidningens chefredaktör Maria Lindström hade förmånen att åka som följeslagare under hösten 2019. Det här är en sammanfattning av hennes dagbok och intryck under dessa tre månader. Observera att det är Marias personliga erfarenhet och åsikter som kommer till tals och som inte alltid återspeglar andras erfarenheter och åsikter.

När man  pratar om Palestina och Israel pratar man oftast om den gränsdragning som gällde före 1967 års sexdagarskrig enligt FN. Det är ett komplext ämne men det är den gränsen som internationellt gäller idag och det är viktigt att prata om den som den gräns som förespråkas, även om få människor som jag har pratat med i regionen verkar tro på tvåstatslösningen idag. För skulle vi börja att prata om en enstatslösning så är det detsamma som att säga att Palestina (eller för den delen Israel) inte finns och aldrig har funnits. Med andra ord – JUST DÄRFÖR är FN:s gränsdragning så viktig att prata om, och hålla fast vid, i den här konflikten. 

Efter andra världskrigets slut fanns det inget Palestina, det var då under jordansk kontroll och det är ett argument som flera använder för att rättfärdiga att Israel har rätt till hela det som idag utgör Palestina och Israel (och lite till om man ska tro dessa). De hävdar att Palestina som land aldrig har funnits. Det är dock fel, enligt fornbiblisk mytologi var Palestina kustremsan där Israel och Gaza är idag. Det är dock rätt att Palestina inte var en egen stat efter andra världskriget, men det var  å andra sidan inte Israel heller. Både judarna och araberna blev lovade sina egna stater av engelsmännen under första delen av 1900-talet, och det var alltså detta som FN, när de delade området till Israel och Palestina efter andra världskriget, försökte göra. Det är väl inte en vild gissning att de inte gör om ett sådant misstag…

Som jag ser det efter mina månader som följeslagare finns det många problem som gör att vi är långt bort från en lösning i dagsläget. 

  • De illegala bosättningarna. Det största problemet med en lösning i konflikten torde vara att alla människor ska få samma rättigheter, oavsett om det gäller en enstatslösning eller en tvåstatslösning. Israel innehar idag 80 procent av Västbanken där de bestämmer vad som ska byggas och i princip vem som ska bo. Att fortsätta bygga bosättningar är naturligtvis en sak som går helt emot en eventuell lösning av konflikten. 
  • Muren och separationsbarriären. Alla länder har rätt att skydda sig. Men inte på ett annat lands mark. 80 procent av muren är byggd på Palestinsk mark enligt den gränsdragning vi pratar om vilket resulterat i palestinska byar i den så kallade sömzonen, zonen mellan muren och den gröna linjen som gränsdragningen kallas. Byar, som inte får sina rättigheter i enlighet med de mänskliga rättigheterna tillgodosedda av varken Palestina eller Israel på grund av deras läge. Förutom detta finns det många palestinier som bor på rätt sida om muren, men som inte längre har rätt att bruka sin mark. Eller som måste söka tillstånd regelbundet. 
  • Flyktingarna. Ett stort problem är att enas kring flyktingfrågan. Vem är flykting? Vem har rätt att återvända? Vem har rätt till kompensation? Israel, UNRWA, Eu, alla är de oeniga vem som verkligen ska vara flykting. Israel hävdar att de som, eventuellt, kan vara flyktingar, är de som flydde 1948 och inte deras ättlingar. Av dessa finns inte många kvar snart. Hur än det nu enas om det bör det enas. Som före detta flyktingsamordnare har jag mött många palestinska flyktingar som räknas som statslösa för att de inte är registrerade i UNRWA och därför inte har rätt att återvända, men att vara från Palestina i Europa idag är ofta inte en anledning att få uppehållstillstånd här. Det blir med andra ord ett moment 22. 
  • De delade länderna. Det är inte bara delat mellan Israel och Palestina. Även Palestina är ett delat land mellan Fatah och Hamas och även Israel är ett väldigt delat land mellan judar av olika etnicitet, olika religiösa inriktningar, judar och israeliska palestinier. Det är inget lätt jobb människorna i regionen har framöver för att ena sig tillsammans i en fredlig lösning av konflikten.

Enstatslösning vs tvåstatslösning

Israels regering har hävdat att en enstatslösning är den enda lösning som finns för deras del och spenderar man en längre tid i länderna är det också få, varken palestinier eller israeler, som tror på en tvåstatslösning idag. Det har gått för långt för det. Många har däremot hoppet inställt på en fred med en enstatslösning. Det krävs dock att Israel ger upp sin strävan efter en judisk stat, eftersom det faktiskt bor andra människor i området än judar. I annat fall krävs det att de ger upp den demokratiska staten, eftersom de, om de vill hålla sig till en judisk stat, antingen måste tvångsförflytta alla palestinier alternativt tvinga dem att byta religion från i huvudsak islam och kristendom till judendom. Inget är särskilt troligt att en demokratisk stat skulle göra, och när det kommer till judendomen finns det också en stark inställning bland de mer religiösa judarna att man inte kan konvertera till judendomen eftersom det handlar om så mycket mer än en religion. Att tvångsförflytta människor idag är inte heller möjligt som världen ser ut. Utöver den etiska aspekten i det skulle naturligtvis inget land ta emot fem miljoner palestinier? Grannländerna Jordanien och Libanon har redan en betydande del flyktingar, dels från Palestina och flyktingar inom UNRWA, men också från Syriens krig.  Europa? Bygger murar överallt och lär inte öppna en fristad åt palestinier för att Israel ska ha en judisk stat. Med andra ord. Det blir svårt för Israel att driva igenom en enstatslösning om de vill behålla hela Västbanken. En enstatslösning gör dessutom att den israeliska befolkningen blir i minoritet, något som Israel troligen inte är särskilt intresserade av.

USAs syn på saken är heller inte en hållbar lösning. Det innebär i praktiken att Israel får mandat över Västbanken och att det inte blir någon skillnad för palestinierna, något palestinierna inte kommer att gå med på.

Då återstår en tvåstatslösning. Israel har tidigare sagt att bosättningarna blir kvar på Västbanken, men en tvåstatslösning innebär då att bosättningarna blir palestinska  vilket Israel inte är särskilt intresserade av. För att en tvåstatslösning ska komma ifråga måste Israel troligen flytta sina bosättningar, ett problem i sig eftersom dagens stora problem i ockupationen handlar om tillgången av land, det är inget stort område som det handlar om. En annan del av problemet, som i allra högsta grad behöver en lösning om det skulle bli en tvåstatslösning, handlar om flyktingarna och deras rätt att återvända hem. Just det är inte en enkel fråga, eftersom det idag till och med råder oenigheter om vem som är flykting och i så fall skulle ha den rätten.

Det kan verka mörkt, men konflikten måste lösas och är möjligt. Fred för båda folkens skull. 

 

 

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se