Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: tor, Jun 25th, 2015

Nordiska röster från fältet – Janne Suvanto i Mauretanien

Janne Suvanto från Finland har arbetat för FN:s livsmedelsprogram WFP sedan 1997. Han påbörjade sin karriär i Rom, och har därefter tjänstgjort i bl.a. Kosovo, Indonesien, Tchad, Haiti och Mauretanien. UNRIC har diskuterat med honom om hopp, kriser och hur det är att arbeta i Mauretanien.

Hur började du arbeta för FN?

– Jag var intresserad av internationella organisationer redan som ung. Efter att ha avslutat min magisterexamen i statsvetenskap, gjorde jag en praktik på Finlands ambassad i Rom. Genom den fick jag möjligheten att arbeta som JPO, Junior Professional Officer, på WFP i Rom. Jag insåg inte helt vad jag gav mig in på, men det var ett medvetet beslut att rikta mig in på en internationell karriär.

Janne Suvanto

Janne Suvanto

Vad sysslar du med på ditt nuvarande arbete?

– För första gången sitter jag på posten som ”country director”, vilket betyder att jag är chef för WFP:s nationella kontor i Mauretanien. I praktiken betyder det att jag överser vårt arbete och övervakar att vi utför WFP:s program enligt dess regler och målsättningar. Jag har regelbunden kontakt, till exempel, med Mauretaniens regering och olika FN-organisationer. Naturligtvis följer vi med utvecklingen gällande livsmedelssäkerheten i Mauretanien och försöker agera enligt situationen. Den största utmaningen gällande livsmedelssäkerhet i Mauretanien är hur naturresurser kunde fördelas jämlikare bland befolkningen.

Du har arbetat för WFP på mycket olika orter runtom i världen. Vad har dessa erfarenheter lärt dig?

– Ur WFP:s perspektiv tror jag det är väldigt viktigt att en anställd har erfarenheter såväl från högkvarteret som från fältet. Högkvarteret erbjuder ett ypperligt tillfälle att lära känna kolleger och se hur strategier utvecklas. Men dessutom måste man få se hur dessa strategier tillämpas i praktiken. Varje stationering är sin egen upplevelse, och man bör aldrig anta att samma approach fungerar överallt. Ur personlig synvinkel har jag blivit mer öppensinnad och tolerant genom åren. Människors glädje- och sorgeämnen är desamma överallt. Och det finns alltid något man kan relatera till, överallt i världen.
Du har sett många kriser under din karriär. Har situationen någonsin varit så svår att du upplevt att du mist hoppet?

– Nej, inte egentligen. Kriser är, däremot, väldigt olika från fall till fall. Det är lättare att arbeta med en situation människan inte kan rå på, som t.ex. naturkatastrofer. Det är värre att arbeta under en situation som är politisk, orsakad av människorna själva, som Irak eller Kosovo. Någon gång undrar man hur det någonsin skall kunna ske framsteg; men jag tror ändå att det är möjligt att förbättra omständigheterna överallt, så länge det finns politisk vilja och resurser.

Hur skulle du beskriva Mauretanien?

– Huvudstaden är mer utvecklad än vissa andra stöder i Sahel-området. Elektriciteten och infrastrukturen fungerar, och ett anständigt antal varor finns att få. Å andra sidan finns omkring 3,5 miljoner invånare i Mauretanien på ett område på över en miljon kvadratkilometer – det betyder att det finns mycket tomma ytor! De få större befolkningscentrumen erbjuder tjänster och skolor, men i största delen av landet finns absolut ingenting.

Ibland känns det som att det faktum att Mauretanien är muslimskt, avskräcker människor. Men islam är till största delen moderat här, även om mer traditionell islam utövas i de östra delarna av landet. Jag upplever den islamiska traditionen som annorlunda än i många andra muslimska länder. Mauretanien har kallats landet av poesi och vetenskap, och under 12- och 1300-talet var många av de centrala städerna i arabkulturen belägna i Mauretanien.

Vad sysslar du med under din fritid?

– Det finns inte så många alternativ för fritid i Mauretanien. Jag har besökt ruiner i öknen och helt öde, fantastiska stränder… utöver dessa aktiviteter finns det fyra vägar från Nouakchott, och jag har kört dem alla. Det sociala livet är ju ganska begränsat, tyvärr, men det leder även till att alla kontakter utanför arbetet blir nära kontakter. Alkohol är förbjudet i restauranger, så man samlas ofta hos vänner för att grilla och umgås. Man kan även resa över till grannlandet Senegal över veckoslutet.

Texten först publicerad på UNRIC

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>