Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Mon, Dec 7th, 2015

Örfil i Hebron

Ockuperade Västbanken, Hebron. Den palestinska killen ser ut att vara i 14-årsåldern. Hans kompis har nyss blivit slagen av en vuxen man som följer med en israelisk turistresa.

Det är utanför den kända helgedomen som rymmer Abrahams grav i Hebron H2, ett ockuperat område mitt i staden där det ryms fyra israeliska bosättningar och mängder med israelisk militär.

Några palestinska pojkar närmar sig en turistgrupp och vill sälja souvenirer. De har en direkt intensiv och påträngande försäljningsstrategi.

En av männen i gruppen får nog och jag ser honom lappa till en av killarna, rakt över ansiktet. Gråt, skrik och tumult.

Israelisk militär kommer rusande. Kvinnan som leder gruppen höjer armarna och ropar ”No photos, no cameras!”.

Jag ger fullständigt f-n i det påkallade fotoförbudet och fångar händelsen genom kameralinsen.

Ögonblickets ögonkast. Pojken mot soldaten.

Foto: Erik Törnlund (2015).

Foto: Erik Törnlund (2015).

Jag har många olika förebilder. En av dem är Carl Gustav von Rosen (1909-1977).

Det var en gärningens man som valde flygplan som sitt huvudverktyg. Ibland handlade det om att hjälpa vid nöd, som att organisera ”matbombningar” i Etiopien i början av 70-talet.

Andra gånger var det frågan om mer Bigglesinspirerade insatser. Exempelvis under Biafra-kriget, ett inbördeskrig där mer än två miljoner människor dog.

Carl Gustaf byggde om små civila propellerplan för attackuppdrag, beväpnade dem med raketer, för att bistå det självutnämnda Biafra mot Nigeria. Det var ett krig som resulterade i ett folkmord mot biafraner, framförallt mot folkgruppen Igbo.

Det var de utsatta biafranerna som Carl Gustaf stod upp för och hjälpte med sina hemmabyggda attackplan. Han blev både ryktbar och ifrågasatt för dessa – inte helt okontroversiella – handlingar.

Det finns en bra radiodokumentär om det härCarl Gustav von Rosen och semesterkrigarna i Biafra (Sveriges Radio 2011). Där svarar han på frågan varför han gör sina insatser:

”Ser jag en stor karl som slår en liten unge, och håller på att slå ihjäl honom, så slår jag tillbaks och hjälper ungen.”

Enkelt och elementärt. Stå upp för den mindre och svage.

Den palestinske pojken i Hebron stirrar den beväpnade soldaten rakt i ögonen. Det är inte någon rädsla i blicken.

En uppväxt i Hebron H2 präglas av ockupation, förtyck och segregering.

Den som inte längre är rädd kan man inte skrämma.

Men den hårda blicken gör samtidigt ingen skillnad. Pojken är fortfarande mycket mindre än soldaten.

 

About the Author

- Freelance Journalist.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>