Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Mon, Aug 29th, 2016

Progressiv trångsynthet och liberal homofobi

Många ord har spillts i texter om homosexualitet, homofobi och Islam. “Vad säger egentligen Koranen? Vad är det muslimska perspektivet? Går det att vara homosexuell och muslim?” Listan på generaliserande frågor som ofta ställs är lång, och den fördömande tonen är illa dold.

Med denna text vill jag inte bidra till denna genre. Istället ämnar jag här syna hur muslimska kommentatorer som ofta kommer med homofobiska och moralkonservativa uttalanden trots detta anses progressiva och liberala.

Detta menar jag bygger på en föreställning om muslimer; konservatism är förväntad, varför deras liberalism placeras på en relativ skala, där saker som acceptans av homosexualitet inte längre spelar någon roll för att kvalificera som progressiv.

Illustration ifrån den Ottomanska boken "Sawaqub al-Manaquib" som behandlar homosexualitet.

Illustration ifrån den Ottomanska boken “Sawaqub al-Manaquib” som behandlar homosexualitet.

Att påstå att ett krav för homosexualitets närvaro i samhället är att det inte syns, att det hålls bakom lyckta dörrar, är inte progressivt, oavsett om den som påstår det är muslim, kristen, hindu, jude, ateist eller vem som helst annars.

Jag tänker här specifikt på Tariq Ramadan, professor i islamologi vid University of Oxford och föreståndare för Research Centre of Islamic Legislation and Ethics (CILE) i Doha, Qatar. Ramadan refereras ofta till som en progressiv reformist, trots att han återkommande gjort kontroversiella uttalanden om homosexualitet.

I en text på hans personliga hemsida bygger Ramadan en halmgubbe vari homosexualitet beskrivs som en grundläggande “västerländsk, europeisk värdering” och att muslimers integration därför är beroende av huruvida de kan acceptera homosexualitet. Jag vet inte vem eller vilka som för fram detta argument, och Ramadan klargör det inte heller – annat än “several homosexual spokesman and the politicians who support them”. Själv tror jag inte att det finns några “västerländska värderingar”, och att basera argument på existensen av sådana värdering är djupt problematiskt.

Vidare, även om Ramadans halmgubbe är verklig, att “homosexuella talespersoner” använder homosexualitet för att stigmatisera och marginalisera muslimer, så bygger det på antagandet att muslimer per definition motsätter sig homosexualitet. Att Islam är oförenligt med homosexualitet. Detta är även en åsikt som Ramadan har framfört tidigare, till exempel i debatt med den homosexuelle Imamen Ludovic Mohamed-Zahed.

Ramadan fortsätter sin text med att alla världsreligioner fördömer homosexualitet:

The great majority of rabbis hold the same position, as do the Pope and the Dalaï Lama, who condemns [sic] homosexuality. For these traditions, as for Freud (who speaks of “perversion”), homosexuality is considered to be “against nature,” an “expression of disequilibrium” in the growth of a person. The moral condemnation of homosexuality remains the majority opinion of all religions, and Islam is no exception.

Jag säger inte att Ramadan har fel i detta – han är till skillnad ifrån mig religionsvetare och jag antar att han har läst på – men vad jag motsätter mig är att han försvarar ett moraliskt ställningstagande med att andra tycker samma sak. Det framstår för mig som argumentationen av en fem-åring; “men de andra gör ju så!”

 It would be senseless to wish to deny the facts, to contradict the textual sources and to force believers to perform intellectual contortions so that they can prove they are in tune with the times.

Bild: Tariq Ramadans officiella Facebook-sida.

Bild: Tariq Ramadans officiella Facebook-sida.

Därmed menar Ramadan alltså att de muslimer – som Imam Mohamed-Zahed och många andra framstående och respekterade islamologer som Kecia Ali, Khaled El-Rouyaheb och Scott Siraj Al-Haqq Kugle – som inte ser homosexualitet och Islam som ömsesidigt uteslutande, förnekar religiösa texter och utför intellektuell akrobatik för att “passa in”. Detta menar jag är nedsättande, arrogant och absolut inte progressivt.

Jag kan fortsätta med många exempel på Ramadans konservativa syn på homosexualitet, men bäst är bara att läsa och lyssna på vad han har skrivit och sagt. Huvudargumentet är ofta detsamma:

But the question is not whether one agrees with the religious texts, the beliefs and the convictions espoused by individuals. It is to determine what is appropriate behavior in the societies in which we live together. For more than twenty years I have been insisting—and drawing sharp criticism from some Muslim groups—that homosexuality is forbidden in Islam, but that we must avoid condemning or rejecting individuals.

Detta är något jag har hört hela mitt liv. Jag får höra att min sexualitet är onaturlig, pervers, omoralisk, vilket snabbt följs upp: “Men jag dömer dig inte. Så länge du håller det privat. Hata synden, inte syndaren. Bara jag slipper se det.”

Det är inte ovanligt att höra dessa åsikter; jag tror att varenda bög, flata och transperson i Sverige någon gång har hört det. Oftast kommer det ifrån folk långt ut på högerkanten av det politiska spektrat, och det är inte en progressiv åsikt.

Att kategorisera Ramadan som progressiv är att säga att han “borde” vara mer konservativ än han är. Kanske är det sant. Ramadan själv säger att majoritetsåsikten bland muslimer är att homosexualitet borde fördömmas. Men han menar samtidigt att det är en oföränderlig verklighet, och bekräftar därmed att han anser denna attityd korrekt. Att majoriteten tycker detsamma är därför bara en sköld som Ramadan använder för att slippa ta personligt ansvar för de åsikter han har.

Det finns många progressiva muslimska reformister. De tidigare nämnda akademikerna är några exempel, och likaså återfinns författare, aktivister och politiker som Maajid Nawaz, Irshad Manji och Asra Q. Nomani.

Tariq Ramadan, däremot, finns inte med på den listan.

About the Author

- Co-founder and writer for the MENA Magazine, chairperson for the Swedish MENA-Association, and former Director of Studies for Middle Eastern Studies at Stockholm University. MPhil candidate at the University of Cambridge. Mostly writes about Arab media, gender, politics and popular culture.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>