Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Sun, Jun 21st, 2015

Rojava: revolutionsromantik och verklighet

De tre självstyrande kurddominerade kantonerna i norra Syrien framställs gärna som en ö av demokrati i ett hav av totalitarism. Men är bilden verkligen sann – också ur minoriteternas perspektiv?

YPG-soldater reser sin flagga i Kobane (Foto: Voice of America)

YPG-soldater reser sin flagga i Kobane (Foto: Voice of America)

I samband med det allmänna sönderfallet i Syrien förorsakat av inbördeskriget har kurderna i den norra delen av landet flyttat fram sina positioner. I november 2013 utropade de ”demokratiskt självstyre” och i januari 2014 presenterades en ny konstitution för de tre kantonerna Efrin, Kobane och Jazira. Dessa tre kantoner utgör tillsammans kantonförbundet Rojava.

Konstitutionen talar vackert om demokrati och mångfald. Den stadgar om en maktfördelning så att också araber, assyrier och andra minoriteter garanteras en röst. Kurdiska, arabiska och assyriska har status som officiella språk.

Det här ser naturligtvis bra ut och västerländska journalister som rört sig i området är närmast lyriska. De har talat om ett i modern tid kanske unikt demokratiskt och progressivt samhällsprojekt i Mellanöstern. Revolutionsromantiker från olika länder har rest till området för att kämpa för det unika experimentet.

Men inte heller här är allt guld som glimmar. I juni 2014 publicerade Human Rights Watch en rapport om brott mot mänskliga rättigheter i Rojava. Rapporten handlar mest om kantonen Jazira i nordöstra Syrien och dokumenterar fall av godtycklig arrestering, misshandel av arresterade, bristfälliga rättsliga processer, ouppklarade mord och försvinnanden samt användning av barn i de militära styrkorna. Rapporten konstaterar att dessa människorättsbrott är betydligt mindre flagranta och frekventa än de som kurderna fått utstå av den syriska regimen, men de är ändå allvarliga.

HRW:s rapport handlar om övergrepp på oppositionella kurder och går inte in på behandlingen av icke-kurdiska folkgrupper. Det kurdiska styret låter gärna förstå att det utgör ett skydd för områdets minoriteter, däribland assyrierna. Olika assyriska politiker och partier ställer gärna upp och bedyrar sin tacksamhet mot det styrande kurdiska PYD-partiet och dess militära gren, YPG. Men vi på Assyriska Riksförbundet, som har kontakt med assyrier i området, får höra en annan historia.

Våra kontakter berättar att de assyriska företrädare och partier som lierar sig med kurdiska makthavare kan räkna med fördelar. De sjunger därför inte alls förvånande den kurdiska revolutionens lov. De assyrier som däremot intar en mer kritisk hållning kan räkna med svårigheter. Dessutom har assyrier blivit lätta offer för giriga myndighetspersoner som passar på att berika sig.

Amuda är en av de större städerna i det som nu kallas kantonen Jazira. En gång i tiden var dess assyriska befolkning talrik, men under senare år har det bara funnits en assyrisk familj i staden. Den har drivit en framgångsrik affärsrörelse med flera restauranger och caféer. Familjens överhuvud har blivit utsatt för påtryckningar från kurdiska ledare att sälja sin affärsrörelse, men vägrat. I början av maj exploderade en bomb i ett av hans caféer. Ingen människa kom till skada, men caféet förstördes helt. Mannen beslöt omedelbart att sätta upp hela affärsrörelsen till försäljning och flytta från staden. Han vågar inte annat.

Skulle det här vara en enskild incident skulle den kunna bortförklaras med att det alltid finns personer som handlar fel. Men de här incidenterna är så många att det tyder på att det finns en systematik, en klar plan på att använda det rådande kaoset för att driva bort assyrierna. YPG:s agerande är tydligt och målmedvetet: man försöker med våld tvångsrekrytera assyrier till de kurddominerade assyriska styrkorna, man försöker splittra assyrierna genom att stödja marionettgrupper, man hotar medlemmar av oberoende miliser, man har inrättat egna domstolar som dömt godtyckligt och till minoriteters nackdel.

Den 22 april genomfördes en attack mot två ledare för en assyrisk försvarsstyrka kallad Khaburs väktare. David Jendo dödades, medan Elyas Nasser mirakulöst överlevde mordförsöket. Attacken skylldes direkt på Islamiska Staten. Men då Nasser kunde kommunicera från sin sjukbädd visade det sig att de skyldiga var några helt andra. De assyriska männen hade bortförts av fem personer som de kände igen; två av dem var ledare inom YPG. Av allt att döma handlar det om att männen skulle straffas eftersom de hade månat om att deras assyriska milis skulle hålla en självständig linje och inte underkasta sig YPG.

Till en början förnekade YPG all inblandning i attacken. Senare ändrade man sig och medgav att de ansvariga var medlemmar i gerillan, men underströk att dessa handlat på eget initiativ och skulle straffas. YPG betraktas allmänt som en oerhört disciplinerad styrka vilket gör det osannolikt att dess medlemmar agerat på egen hand utan att ha godkännande uppifrån.

Den 8 juni meddelade Khaburs väktare att de överväger att lägga ner vapnen. I uttalandet anger man följande orsaker:

  • Namnen på de skyldiga till attacken på Jendo och Nasser ges inte ut
  • Ständiga påtryckningar på Khaburs väktare att underordna sig kurdisk milis
  • Plundringar av assyriska hem
  • Förstörelse av odlingar tillhörande kurder, araber och assyrier

De skyldiga till allt detta sägs vara ”vissa organisationer”. I uttalandet namnges inte dessa, men det är uppenbart att det handlar om YPG och dess systerorganisation PKK. Khaburs väktare ska ha fått två möjligheter: att ansluta sig till de assyriska marionetternas milis MSF eller att lägga ner sina vapen. I denna situation överväger gruppen att avsluta kampen för att inte bli ett instrument för kurdiska intressen.

Bakom fasaden av ett demokratiskt, pluralistiskt och tolerant Rojava får alltså fristående assyriska krafter lära sig att hålla sig i schack samtidigt som assyrier blivit en soft target för kurder som vill komma åt deras egendomar och affärsrörelser. Nyligen har också YPG anklagats för etnisk rensning av araber. Vi gör inte det kurdiska experimentet en tjänst genom att blunda för dessa övergrepp och okritiskt hylla projektet. Det är heller ingen ursäkt att IS och andra krafter i regionen är mycket värre.

Visionen med Rojava är lovvärd och det som står i konstitutionen vackert. Men här liksom överallt är det avgörande inte vad som sägs – utan vad som görs.

 

About the Author

- Svante Lundgren är docent samt utbildnings- och publikationsansvarig på Assyriska Riksförbundet. Författare av "Hundra år av tveksamhet. Osmanska folkmordet på kristna minoriteter och Sveriges reaktion" (Tigris Press, 2015).

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>