Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Tue, May 23rd, 2017

Sionisternas gnista

“Andens evighet börjar inte efter döden … utan är som Gud alltid närvarande.” Moses Hess

En världsorganisation hade bildats 1897 av Theodore Herzl (1860-1904) som hade lyckats ena många judar i exil. Man ville få ett eget hemland. Ett där inte staten blandade religion med politik. Men vem hade inspirerat Herzl? Den tyska filosofen Moses Hess (1812-1875) som var 50 år äldre än honom påstås ha haft sionistiska tankar långt innan någon av de andra pionjärerna Herzl och Leo Pinsker(1821-1891).

Moses Hess förutsåg att antisemitismen skulle skjuta i taket och gå från religiösa orsaker till rent rasistiska. Hess umgicks med Karl Marx (1818-1883) i Paris på 1840-talet. Dock fick Hess engagemang i den tyska revolution 1848 dem att ta skilda väga då deras synsätt markant började gå isär.

“Den sista kapitalisten vi hänger är den som sålde oss repet.” Karl Marx

Hess trodde på att människan är god till sin natur och för honom handlade socialismen om ren humanism, mer än att det enbart rörde sig om skapandet av nya samhällsstrukturer. Han föreställde sig att om man anpassade sig efter samhället skulle man som medborgare bli en bättre person. Hans känslighet för de utsatta och sårbara i världen berörde hans själ mycket djupt.

Dessa tankar var inspiration för arbetarsionisterna senare under seklet. Hess skrev en bok som heter Rom und Jerusalem sent i livet. Poängen var att en socialistisk nationalstat skulle inkludera människor från samtliga etniska tillhörigheter. Vilket var tankebanor många judar i slutet på 1800-talet skulle komma att anamma, särskilt de intellektuella.

Leo Pinsker.

Ryssen Leo Pinsker som var juridik- och medicinkunnig talade om ett nationalhem för judarna, dess lokalisering var dock inget han lade någon tyngd på.

All förföljelse hade gjort att judarna spritts till olika delar av världen. Många judar bodde i Östeuropa. Palestina låg under turkarna och det osmanska rikets styre sedan 1517 och i 400 år fram tills det första världskrigets slut då Storbritannien tog över den plats som många ville återvända till.

De flesta judar var vana vid att alltid stå på marginalens brant i och med sitt etniska ursprung. Man hade därför förpassat sig till olika sorters ghetton, såsom Kazimierz i Krakow, Polen, där filmen Schindler’s List spelades in om judarnas öde. Koncentrationslägret Auschwitz ligger bara en halvtimmes tågresa därifrån, dit många deporterades.

Många hade erfarenhet av att mötas med en blick fylld av misstänksamhet och upplevde det som om de vore ett hot för andra invånare, till exempel: engelsmännen, fransmännen och tyskarna, i de länder judarna var bosatta och medborgare i.

Östeuropa var generellt sett platsen där mest aktivitet inom den tidiga sionismen fanns, alltså under 1800-talets mitt och framåt. Ett undantag är dock socialisten och filosofen Moses Hess som hade begynnande idéer och samröre med Karl Marx i Paris utifrån vilket arbetarsionismen hade en grogrund.

Triumfbågen i Paris. 1840-talet.

Som en följd av all förföljelse började judarna drömma om ett eget hemland, en egen stat för judar således började sionismen ta form och eftersom människan överlag har olika preferenser speglades också detta i att sionismen antog diverse inriktningar med varierande fokus.

En del menade att sionismen representerar judarnas önskan att uppnå nationellt självbestämmande, andra åberopar dess funktion som en rörelse som syftar till att uppnå befrielse från judarnas långa tid av förtryck och det fanns en gruppering som ville agera förebild moraliskt för resten av världen men särskilt för det judiska folket.

Willi Ermann från Saarbrücken, en tysk judisk soldat under första världskriget: Ermann mördades i Auschwitz i förintelsen.

Man ville framförallt normalisera en judisk existens, i ett eget hemland där man talar på sitt eget språk, ingen annans.

Till en början fick inte rörelsen många anhängare bland judarna, man tyckte ofta att ledarna inom sionismen var galna drömmare som hade sådana storslagna tankar när man påstod att man i verkligen trodde det var möjligt att bygga upp en stat för judar.

Många var skeptiska och rädda inte minst för att bli utfrysta och anses som förrädare i de länder de redan var medborgare i.

Men aktivisterna inom rörelsen ville inte släppa idén om att judarna skulle kunna förmå att skapa en förändring och verkställa denna vision.

Inom sionismen finns flera ideologier och därav inre stridigheter som skapat olika grenar av rörelsen men återigen det gemensamma målet har alltid varit att i Israel skapa en judisk nation och samhälle dit alla judar är välkomna.

Synagoga i Nurnberg, 1890-1900. Strukturen förstördes 1938.

Arbetarsionism, revisionism, religiös sionism och kultursionism är de fyra stora inriktningar inom sionismen.

fortsättning följer….

 

 

About the Author