Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: ons, Jan 28th, 2015

”Som en tickande bomb” – om flyktingsituationen i Libanon

Varje dag flyr tusentals flyktingar från kriget i Syrien till Libanon. Men vad händer med dem, hur mottas de och hur påverkar flyktingströmmen libaneserna?

Den katastrofliknande utvecklingen med stridigheterna i Syrien har gjort omständigheterna livshotande för Syriens befolkning och många flyr till grannländerna. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR:s hemsida är Libanon det land som tagit emot flest syriska flyktingar. I nuläget finns det omkring 1,5 miljoner syriska flyktingar utspridda i Libanon. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av landets befolkning.

Arsal är en stad nära den Syriska gränsen som har tagit emot många flyktingar. Staden har gått från att ha en befolkning på 40 000 till 120 000 på tre år.

Det ökade antalet flyktingar påverkar naturligtvis hela området vad gäller infrastruktur, vattenförsörjning och trafiknät. Kommunerna kan inte längre försäkra allas säkerhet och sjukhusen är minst sagt överbelastade.

pojke_som_gar_s[1]

Pojken Ahmed i utkanten av staden Arsal där flyktingströmmen från Syrien nu är enorm

Många av flyktingarna som landat i lägret är i dåligt skick. Och gemensamt för dem alla är att de vill vidare, men vet inte riktigt hur.

Situationen förvärrad

– Ni måste förstå att jag inte har något val. Stannar jag i Syrien så dör jag och mina fyra barn. Att bo i flyktingläger här i Arsal är naturligtvis ingen bra lösning för varken mig eller mina barn, men vad annars kan jag göra?” säger Rima, en syrisk mamma som bott i lägret i ungefär en månad.

Hon håller hårt om sin gråtande femåriga dotter Yana.

En fältarbetare på UNHCRs flyktingläger i Libanon berättar:

– Situationen blir bara värre och värre. Varje dag förra året registrerades 3000 nya syriska flyktingar i Libanon. Det innebär att Libanon tog emot 50 000 flyktingar varje månad. Varken vi på UNHCR eller Libanons befolkning har egentligen kapacitet att ta emot så många, men vi kan ju inte heller neka dem att få hjälp. Det krävs en lösning och ett slut på striderna i Syrien, och det snabbt. Annars vet jag inte vad som händer.

Sen måste hon skynda vidare. Det krävs långa arbetsdagar i lägret. Köerna med flyktingar som behöver registreras bara växer.

Försvårade omständighter

Någonting som bidrar till spänningar i Libanon är att majoriteten av de syriska flyktingarna är sunnimuslimer. I staden Arsal är de flesta sunnimuslimer. Men oroligheter bubblar upp eftersom de angränsade byarna har en majoritet av shiamuslimer. Det är en komplicerad och infekterad situation i och med att motsättningarna och stridigheterna mellan shia- och sunnimuslimer har växt sig enormt stor.

Med flyktingvågen följer dock försvårade omständigheter för den libanesiska befolkningen.

– Jag förstår att syrierna som kommer hit har det svårt. Men de försvårar samtidigt levnadssituationen för mig. Syrierna tar mycket mindre i lön så plötsligt försvinner alla jobb till dem. Och det är klart att de kan ta lägre lön för arbetet de genomför för de får ju ständigt hjälp av UNHCR med allt. Jag och min familj, plötsligt har vi ingen inkomst, men inte får vi hjälp av UNHCR inte,  säger Akram som tidigare var murare men som nu varit arbetslös i ett och ett halvt år och försörjer sig på att sälja kakor och godis i en liten kiosk vid vägkanten.

– Vi vill ju komma härifrån. För att göra det måste vi försörja oss och därför arbetar min man. Jag vet att libaneser här inte gillar det eftersom de tycker att vi tar deras jobb. Men vi kan ju inte bara sitta här passivt, bli beroende av UNHCR och vänta på att Gud ska hjälpa oss. Det funkar inte så, säger Rima och ser olycklig ut.

Förståelse av konflikten

Trots Akrams frustration mot att han förlorat sitt jobb som murare så vill han ändå belysa att det krävs en större förståelse av konflikten.

– Det är lätt att klandra syrierna för att de kommer hit och tar våra jobb. Men i slutändan är det inte deras fel att de är här. De enda som bär ansvaret för hela den här situationen är IS i Syrien som har förvandlat landet till ett brinnande helvete för hela befolkningen. Akram håller hårt i sin dotters docka. Hon är tre år och har just somnat på en stor kudde på golvet inne i den lilla butiken.

– Jag vill kunna försörja min familj och jag vill att mina barn ska ha en framtid. Och jag vet att antagligen tänker varje syrisk flykting pappa likadant. Men hela den här situationen känns som en tickande bomb. Snart klarar vi helt enkelt inte mer, säger Akram.

Sonen Ahmed, 12 år, tittar upp från bakom disken i den lilla kiosken där han har suttit och spelat ett spel i brist på kunder.

– Det hade lika gärna kunnat vara vi som hade behövt fly. Tack Gud för att det inte är vi.

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>