Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Sat, Apr 4th, 2015

Terrordåd eller inte – om medias vinkling av Mellanösterns konflikter

Den senaste månaden har jag, genom min utbildning i bland annat fredsarbete, haft förmånen att få se en helt annan sida av konflikten mellan Israel och Palestina än vad västerländsk media väljer att lyfta fram. 

Jag har sett sammandrabbningar i Bethlehem, jag har följt med på judiska stadsvandringar i Hebron med fredsobservatörer för att bevittna att inte någon av de 3000 soldater som skyddar 600 bosättare i staden ska ta sig friheter som ligger långt över deras befogenheter.
Jag har sett israelisk militär öppna tårgas mot barn inte äldre än mina egna som är i förskoleåldern. Jag har stått i checkpoint 300 (http://tinyurl.com/mrnqajf) klockan 05.00 på morgonen och bevittnat de kränkningar och det förtryck som pågår varje dag och jag har följt flera stora organ på plats i deras arbete att skapa fred och i alla fall försöka få världen att förstå vad som egentligen händer i det här området.

Att ha varit på plats ett längre tag och följt dessa organisationer och människor som outtröttligt kämpar för att det ska bli fred gör att man ser det från en annan vinkel. Man inser att sanningen sällan är så svart eller vit som den förefaller i media.

israel_s

För några veckor sedan skedde ett vansinnesdåd i Östra Jerusalem. En ung man i en bil tappade fattningen och körde rakt in i en folkmassa bestående av några gränspoliser. Jag såg inte dådet, däremot satt jag på plats på ett kafé bara några hundra meter ifrån händelsen när det ägde rum.

Källhänvisning – Jerusalem Post

Svensk media tar till 99 procent sina uppgifter från Jerusalem Post när det kommer till skildringen av konflikten. Jerusalem Post väljer att beskriva det mesta som händer från palestinier som terrordåd. Så även detta. Trots det, är det ingen som vet egentligen vad som hände eller hur det har gått till. I media framkommer det att den unga mannen har klivit ur bilen och viftat med en yxa. Eller en kniv. Eller något annat tillhygge. Ingen vet egentligen. Och sedan blivit skjuten. Det framkommer inte heller om han överlevde eller ej.

Baserat på dessa osäkra uppgifter väljer alltså västerländsk media att dra det som ett terrordåd. Jag har haft möjlighet att prata med olika journalister under min period i området, från både palestinska och arabiska medier, tyvärr ingen från Jerusalem Post dock. Och det finns ingen, som jag har talat med som anser att det ska dras paralleller till ett terrordåd.

”Hade det varit ett terrordåd hade det varit planerat” sa en palestinier till mig och suckade och fortsatte: ”Det här är ett vansinnesdåd, men han vet väl vad som kommer att bli konsekvenserna av det här, hade han planerat det hade han planerat det med sitt liv. Det hade varit bättre om de skjutit honom till döds istället för som nu när han kommer att få ett långt fängelsestraff för vad han gjort.”

Medpiloten – ingen terrorist?

Faktum kvarstår dock; hur kan västerländsk media dra så snabba paralleller till ett terrordåd när det handlar om ett förtryckt folk som lever under militära lagar när resten av befolkningen lever under civillagar, ett vansinnesdåd som av allt att döma inte tycks ha varit planerat, medan en vit, tysk man kan ta 150 människor med sig i vad som med allt att döma handlar om ett välplanerat självmord utan att man ens andas terrorism? Vari ligger skillnaden?

Palestinas president Abbas står för en mer eller mindre omöjlig uppgift eftersom medan Israels president Natanyaho lovar världens alla judar att det finns plats i Israel (och i Palestina som han till och med lovat ska utplånas om han kom till makten innan valet) blir palestinier som förlorar sina hus till förmån för judiska bosättare alltmer desperata. Det finns egentligen bara två sätt att agera på för Abbas. Försöka med ickevåldsmetoder eller att kriga för att få sin rätt igenom. Båda tillvägagångssätten innebär som vi ser idag att palestinierna är de stora förlorarna.

En olaglig ockupation

Man har försökt med ickevåldsaktioner länge nu, men inget har hänt. Det senaste självmordsattentatet som kan härledas till konflikten skedde 2008 på en Israelisk buss. Det är sju år sedan. Sedan dess har man försökt med ickevåldsaktioner, men vad spelar det för roll när ingenting händer? När Israelerna går in på palestinsk mark och tar över hus efter hus för att judiska bosättare ska få plats i landet trots att FN har slagit fast att det rör sig om en olaglig ockupation som strider mot internationell rätt? När Israelisk militär skjuter ner varje demonstration som startas för att den inte är laglig? När folket i Palestina blir mer och mer förtryckta, varje dag? För faktum är, inget blir bättre, förtrycket fortsätter dag efter dag och människor ser ingen förändring.

Det som kvarstår är att ta till våld. Ett våld som inte gynnar någon, varken israelerna eller palestinierna som förutom att de rent materialmässigt ligger i underläge mot en av världens starkaste militärmakter kommer att utmålas som terrorister i västvärldens mediabevakning, trots att det kanske är så att det förtryck som pågår i Palestina av Israel är det som kommer att ligga till grund för en sammandrabbning.

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>