Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Mon, Nov 9th, 2015

Vad historiens rasistiska akademi kan säga oss om yttrandefrihet

Germaine Greer, författare, akademiker och feminist, har under sin mångåriga karriär även gjort sig själv känd för återkommande transfobiska och rasistiska uttalanden. Då Newnham College, ett college vid Cambridge University som enbart tar in kvinnor, år 1997 erbjöd transkvinnan Rachael Padman anställning protesterade Greer, även hon anställd vid samma college. Anledningen var att Padman, enligt Greer, var ”född man” och därför inte hör hemma på ett kvinnocollege.

Germaine Greer (foto: Walnut Whippet / Wikimedia)

Germaine Greer (foto: Walnut Whippet / Wikimedia)

Mer nyligen beskrev Greer transkvinnor som män med orden ”bara för att du hugger av din penis så blir du inte kvinna”. Att tidningen Glamour utnämnde Caitlyn Jenner till ”årets kvinna” sa Greer handlade om misogyni, och hon försvarade i samma veva sina tidigare uttalanden om transkvinnor: ”de ser inte ut som, låter som eller beter sig som kvinnor”. Greer gick även så långt som att insinuera att Jenner enbart genomgick sin könskorrigering för att hon var avundsjuk på den uppmärksamhet som hennes kvinnliga familjemedlemmar fick.

Dessa uttalanden ledde till att en grupp feministiska studenter vid Cardiff University, som ansåg Greers handlingar vara transfobiska och misogynistiska, protesterade hennes planerade tal vid universitetet. Greer valde självmant att ställa in, då hon inte ville möta protesterna direkt.

Kritik mot protesterna

Protesterna har mött stark kritik i Brittisk media, som menar på att feministerna i Cardiff inskränker Greers yttrandefrihet. Många har argumenterat att universitetet ska vara en plats där kontroversiella idéer får diskuteras öppet och att ingen åsikt förbjuds.

I detta kanske en kan göra jämförelser med Salman Rushdie, som 1988 släppte boken ”Satansverserna”, vilket ledde till att Irans högste ledare, Ayatolla Ruhollah Khomeini, uppmanade troende Muslimer att mörda Rushdie och andra publicister kopplade till boken. Författare, akademiker och politiker världen över lyfte detta som ett solklart fall av yttrandefrihet under angrepp, och ställde sig bakom Rushdie. Germaine Greer, däremot, vägrade stödja Rushdie, med hänvisning till att mordhoten var ”hans eget problem” och att han hade ”storhetsvansinne, en Engelsman med mörk hy”.

En persons motstånd mot en annan människas rättigheter rättfärdigar självklart inte inskränkningar mot samma persons rättigheter. Inte heller spelar det någon större roll att Rushdie säkerligen står på Greers sida i detta. Men vad jämförelsen visar på är skillnaden mellan att mordhotas baserat på ens kritik av ideologi, och att kritiseras (men inte tystas) för ens kontroversiella uttalanden om andra människor och deras rätt till sin egen identitet.

Greers rasistiska uttalanden om Rushdie ger oss även möjligheten att se likheterna mellan den institutionaliserade rasismen i akademins historia och den situation som nu uppstått. Jag är säker på att de som nu försvarar Greers rätt att vara öppet transmisogyn inte skulle vara lika glada att ställa sig bakom rätten till uttalanden som historiskt varit både vanliga och ansedda ”vetenskaplig fakta”, som idag förkastats som rasistisk och ovetenskaplig smörja.

För mig är det precis detta som det här handlar om, inte till vilken grad universitetet ska acceptera kontroversiella åsikter, utan till vilken grad universitetet ska följa med sin tid och vara framåtsträvande i sociala frågor.

Iransk översättning av Salman Rushdies bok "Satansverserna".

Iransk översättning av Salman Rushdies bok “Satansverserna”.

En fråga om yttrandefrihet?

Yttrandefriheten handlar nämligen inte om ifall en universitetsanställd får eller inte får säga att universitetet inte ska ta in ”mer än fem judar, två Italienska katoliker, och inga svarta alls”. Detta sades nämligen år 1935 på Yale University i USA, och jag ser inte mycket skillnad på detta och Greers krav att inga transkvinnor ska anställas eller tas in som studenter på Newnham College.

Ingen tystade aktivt Greer. Ingen förbjöd henne från att hålla sitt tal. Hon mötte protester, och valde själv att ställa in. Ändå menar kritiker på att feministerna vid Cardiff gjorde fel i att protestera. Frågan är om samma kritik skulle uppstå om, säg, Greer skulle uttrycka stöd för att återinföra det rasbiologiska institutet? Är det inte heller okej att motsätta sig, om nu universitetet ska vara accepterande och öppet även för ”kontroversiella” idéer?

Medan Rushdie erbjöd genomarbetad och kritisk granskning av religiösa texter, ger Greer inte mer än en förlegad och förkastlig människosyn. Det är inte en fråga om yttrandefrihet, lika lite som det är en fråga om yttrandefrihet att dra in rasbiologiska och rasistiska yttringar i universiteten. Om det inte hör hemma att någon som nekar rasifierades lika rätt till utbildning och mänsklighet ska stå i en föreläsningssal och tala (även om ämnet är något annat), så bör det rimligtvis inte höra hemma med någon som nekar transpersoner detsamma.

Vi har (till stor del) lämnat den öppet rasistiska akademin bakom oss. Låt oss även stänga ute transfobi från våra universitet. Låt oss visa Germaine Greer och andra att vi inte tänker stå tysta och snälla och lyssna på deras hat. Låt oss göra motstånd.

About the Author

- Contributor and co-founder of MENAtidningen.se, and former Director of Studies for Middle Eastern Studies at Stockholm University. Graduate student at the University of Cambridge, researching feminist activism in Saudi Arabia and Egypt. Mostly writes about Arab media, gender, politics and popular culture.

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>