Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: Wed, Jan 20th, 2016

Vad innebär Iranavtalet för Egypten?

Efter mycket väntan och år av diplomatiska gräl har USA och europeiska länder äntligen lyft sina ekonomiska sanktioner och oljesanktioner mot Iran och släppt 100 miljarder USD av landets frysta utländska tillgångar i och med genomförandet av en historisk överenskommelse om Irans kärnenergiprogram sent på lördagskvällen.

Bilateral_Nuclear_Talks_-_Ernest_Moniz-John_Kerry-Mohammad_Javad_Zarif-Ali_Akbar_Salehi_s

Sanktionslyftet genomfördes efter det att FN:s internationella atomenergiorgan (IAEA) bekräftade att Iran har uppfyllt de nödvändiga villkoren för att begränsa sitt kärnenergiprogram.

USA:s utrikesminister John Kerry gav ett uttalande som bekräftar att “Iran har till fullo genomfört sina nödvändiga åtaganden.”

“Idag markerar tiden då Irans nukleära avtal övergår från en ambitiös uppsättning löften på papper till att mätbara åtgärder pågår. Idag, som ett resultat av de åtgärder som vidtagits sedan i juli förra året, är USA, våra vänner och allierade i Mellanöstern, och hela världen säkrare eftersom hotet om kärnvapen har reducerats.”

Initiativet inleder en ny era i internationella relationer där Iran förväntas återuppta kontakten med det internationella samfundet efter årtionden av isolering.

Men hur kommer genomförandet av affären påverka Egypten?

Egypten, Saudiarabien och gemensam strid mot ”terrorism”

Inledningsvis kan åverkningar komma ifrån Egyptens nära relation med den regionala stormakten Saudiarabien. Efter kuppen ledd av av nuvarande presidenten Abdel Fattah Al-Sisi, den tredje juli, 2013, mot den före detta islamistiska presidenten Mohammad Morsi, så har Egypten mottagit miljarder i stöd, bistånd, och kontantinsättningar ifrån Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Båda dessa länder delar sjögräns mot Iran och ser Shia-styret med stor misstänksamhet, inte minst efter att sekteristiska spänningar har blossat upp de senaste åren.

Eftersom upphävandet av sanktionerna kan resultera i att Iran pumpar in mer pengar till sina regionala allierade – framförallt Assad-regimen i Syrien, Hizbollah i Libanon, och Houthi-rebellerna i Jemen – kan Saudiarabien komma att begära mer stöd från Egypten i att motverka Irans utvidgade inflytande.

Mot bakgrund av Saudiarabiens ekonomiska och politiska stöd till Egypten i en tid då en av de viktigaste källorna till intäkter för landet – turistnäringen – kämpar för att hålla sig flytande i takt med att terroristhoten ökar, kan president Sisi få det svårt att motstå utökat egyptiskt deltagande i regionens konflikter.

Saudiarabien kan således begära att Egypten ger mer militärluftstöd och marktrupper till Jemen än de redan har. De kan också kräva att Egypten tar en mer aktiv roll i den av Saudiarabien nybildade islamiska militäralliansen bestående av 34 sunnimuslimska stater. Koalitionen är avsedd att bekämpa “terrorism” i regionen och diskussioner pågår om att skicka marktrupper till länder som Syrien, Irak och Libyen.

Ökat egyptiskt militärengagemang kommer sannolikt att intensifiera sekteristiska spänningar i regionen då tydligt uppdelade block av sunni- och shialänder ytterligare cementeras.

Omfördelning av saudiska investeringar

Iran – världens fjärde största oljeproducent – kommer med tiden att återuppta sin export, vilket skulle mätta den internationella oljemarknaden och pressa ner priserna. Eftersom priset på råolja under de senaste månaderna har rasat under 30 USD per fat, kommer Saudiarabien inom överskådlig framtid sannolikt börja ha problem med att finansiera sin inhemska och regionala verksamhet. Kungadömet kan behöva prioritera sina intressen i Syrien och Jemen över Egypten och därmed tillfälligt upphöra med sitt ekonomiska stöd till landet.

Risk för sekteristiska konflikter med Egyptens Shiiter 

Iran anklagas ofta för att underblåsa oroligheter i länder med Shiitisk minoritet – Libanon, Irak, Bahrain, Kuwait, Jemen, Saudiarabien, för att nämna några. Egypten kan utnyttja Irans potentiellt utökade regionala inflytande mot sin egen en till två miljoner stora shia-befolkning.

Paranoid, som Mellanösterns ledare ofta är, betraktar Sisi-styret Egyptens Shia-samfund som en iransk, latent femtekolonnare. Detta manifesterades senast när, i april förra året, regimen uttryckte sin avsikt att bilda särskilda grupper menade att “sprida medvetenhet” om de påstådda hoten ifrån ateism, Shia-islam, och Bahaism.

Om Egypten blint följer Saudiarabiens ledning under den kommande tiden så är det inte omöjligt att Egyptens Shiiter kan uppleva ökad diskriminering. Men de flesta egyptier minns förmodligen ökningen av sekteristiska attacker mot, och även mord på, Shiiter under förre presidenten Morsis regeringstid. Dessa incidenter ses av vissa som ett resultat av den förre presidentens inflammatoriska retorik. I detta sammanhang vill många egyptier antagligen undvika ett liknande scenario.

Noggrann vaksamhet på Irans nukleära utveckling

Genomförandet av Irans nukleära avtal kan också innebära en positiv utveckling för Egypten. Eftersom Iran välkomnas tillbaka till den globala ordningen och normaliserar relationerna med USA och Europa, kan västländer som har nära relationer med Egypten intyga att den avtalade övervakningsprocessen faktiskt är grundlig. Detta kan garantera Egypten att Iran inte kan komma undan med att utveckla kärnvapen utan världens tidiga underrättelse.

Då västmakterna kanske kan ge en ram för inter-sekteristiska dialog, kan Irans återvändo till den internationella arenan bidra till att minska spänningarna i Mellanöstern. I detta sammanhang kan Egypten och Iran möjligtvis tina sina sedan decennier kyliga relationer.

1979 var inte bara året då Iran förvandlades till en revolutionär republik – vilket Egypten reagerade på med öppen fientlighet – men också det år då fredsavtalet Camp David tecknades mellan Egypten och Israel – något som Iran, för att uttrycka det milt, inte betraktade med tillgivenhet.

Egypten har för närvarande mycket att stå i. Ett alltmer eskalerande men för tillfället låg-intensivt uppror på den oroliga Sinaihalvön, ekonomiska bekymmer, återkommande vågor av arbetarstrejker och politisk likgiltighet innebär att landet är mer angeläget om att fokusera på sin inhemska situation än att vara alltför involverad i regionens oroshärdar.

Med detta i åtanke kommer Egypten, så gott det går, försöka begränsa sitt regionala engagemang och samtidigt hålla ett vakande öga på Irans verksamhet under de kommande månaderna och åren framöver.


Samir Shalabi (Twitter: @SamirShalabi_) är masterstudent i mellanösternstudier vid Stockholms Universitet. För frågor, kontakta: samirshalabi87@gmail.com

Denna artikel publicerades först på Engelska i Egyptian Streets.

About the Author

Leave a comment

XHTML: You can use these html tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>