Mellanöstern och Nordafrika Tidningen
Published On: mån, feb 18th, 2019

Våldsbejakande extremism, enbart islamism?

Stora diskussioner just nu angående idrotten där ett distriktsförbund lagt ut en bild på två barn, den ena naturligt vad vi kallar svensk, den andra med hijab, som skjuter med gevär. Genast har flera människor, högt uppsatta inom sina förbund, gått bärsärkagång, man anser att hijaben är kvinnoförtryckande och dessa barn inte ska visas.

Det i sig är värt en hel krönika, men vad jag reagerat på är att dessa okunniga människor även gjort kopplingen mellan hijab-skjutvapen-islam-extremism-IS. Jag är inte förvånad. Slutarbetet i en kurs jag tog på universitetet som handlade om terrorismen och fundamentalism handlade om att ta reda på hur kommunerna såg på sitt arbete mot våldsbejakande extremism. Jag valde att undersöka hur min egen kommun arbetade med denna fråga och slutsatserna var i min mening en aning skrämmande.

Min kommun, en mindre landsortskommun, har visserligen antagit en handlingsplan, i motsats till flera andra kommuner. En plan där första paragrafen lyder ”Befolkning, politiker och medarbetare ska veta hur det förebyggande arbetet för att förstärka demokratin mot våldsbejakande extremism är organiserat, vem som innehar det lokala samordningsansvaret och vilket mandat och uppgifter samordningsansvaret omfattar.”

Just den där paragrafen visade sig bli en stötesten, för av de 50 människor med koppling antingen via jobb eller boende i kommunen som tillfrågades i min utsända enkät visade det sig att ingen hade en aning om hur arbetet är organiserat eller vem som är den lokala samordnaren. Det visste inte jag heller, trots mångårig erfarenhet inom integrationssektorn i kommunen.

Efter att ha läst kommunens handlingsplan var det för mig tydligt att man mellan raderna med våldsbejakande extremism likställde begreppet mer eller mindre med den islamistiska extremism vilket även blev väldigt tydligt de tre gånger jag ringde till växeln och bad att få prata med den lokala samordnaren och varje gång blev kopplad till mina forna arbetskollegor på integrationen. Det står också i handlingsplanen, klart och tydligt, att man idag inte anser att den våldsbejakande extremismen är ett problem i kommunen.

Trots det – eller kanske ändå – ligger nämnda kommun i topp bland kommuner i Sverige när det kommer till vit maktaktivitet och eftersom kommunen är en lantbrukarbygd lyfter flera av de tillfrågade intervjupersonerna problemen med djurrättsaktivism och några hävdar att de varit utsatta för den typen av hot själva. Det kan naturligtvis diskuteras huruvida den så kallade ekoterrorismen tillhör våldsbejakande extremism, det är inget som nämns specifikt i utredningen om samordning av våldsbejakande extremism som kom 2014, men det nämns dock som ett tydligt hot mot demokratisering av myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Vit maktaktivitet och ekoterrorism torde naturligtvis ses som ett lokalt problem, men om man inte ser dessa två komponenter som våldsbejakande extremism är det förstås självklart att man väljer att inte göra de kopplingarna i den lokala samordningsplanen.

Islamistisk extremism må vara otäck och något många är rädda för, just därför är det så otroligt viktigt att lyfta på huvudet och se andra hot. En lokal handlingsplan mot våldsbejakande extremism borde utgå från de lokala förutsättningarna och i en lantbrukarbygd som jag bor i är naturligtvis hotet från islamistiska terrorister förvillande litet, inte ens på plats i en storstad är risken särskilt stor att bli utsatt för ett terrordåd av en islamistisk extremist.

Vi måste bredda våra kunskaper om våldsbejakande extremism och se de verkliga hot som finns i Sverige, och där ingår inte i första hand den islamistiska terrorismen utan framförallt extremhögern och andra mindre grupper överlag med några enskilda undantag. Det bästa hade varit att vi lärde oss att se de individuella människorna vilket är svårt när man läser liknande handlingsplaner, man är inte extremist på något sätt för att man är muslim, eller vegan. Man är extremist om man använder våld för att gå emot demokratin.  Folk borde helt enkelt fundera på sina egna fördomar innan de ger sig på andras.

Så hur var det nu med bilden på de två ungdomarna? Den ljusa killen, av uppenbart nordiskt ursprung, lintott som han kallades av en av idrottsförbundets höjdare, och flickan, med huvudduk, håller i vapen. Ingen har (ännu) gjort kopplingen att pojken skulle kunna vara en renodlad nazist, medan flickan, med en hijab, har, av höga män på riksidrottsförbundet, kopplats som en rektryteringsannons till våldsbejakande extremism. Det är, beklagligt, och otroligt naivt. Varken mer eller mindre.

About the Author

- Chefredaktör för MENA Tidningen.se / Editor in Chief of MENA Tidningen.se